Hur svårt kan det vara?

Det finns vissa saker som man som ledare inte bör göra, men det görs ändå.

Varför informerar man om stora förändringar eller negativa budskap inför en helg och varför blir vissa ledare plötsligt okontaktbara efter ett negativt besked.

Är det tidsbrist, brist på empati, eller ser man inte ett problem med det sätt man väljer att agera?

Eller är det kanske är olika kulturer som avgör hur det bör vara?

Rent generellt gillar inte människor förändringar. Det behöver man nödvändigtvis inte ta hänsyn till.

Kanske saknas det förståelse för hur genomföra förändringar både snabbare och lättare med ett genomtänkt budskap och hur man förmedlar detta. Men det borde det väl ändå finnas ett intresse för att lära av all den erfarenhet som finns av förändringsledning?

Men, om bilden över vad som är mest effektivt och vad som ger bäst resultat skiljer sig, så avgörs agerandet av den som äger förändringsprocessen.

Dåliga nyheter inför en helg kan av vissa ses som bra. Då finns det tid att smälta och reflektera inför måndagen, medan andra tänker att frågan kommer eskalerar om man väntar och att måndagen då istället fylls med fler frågor och en onödig eskalering.

Två sidor av samma mynt.

Men det finns ju erfarenheter att ta del av. Vilka fällor kan man hamna i och vad kan man undvika?

Om det fanns en större insikt och förståelse för hur människor tar emot budskap, eller intresse av att ta del av olika erfarenheter skulle det kanske ske färre av dessa till synes enkla misstag.

De flesta vill ju ha en snabb och smidig process, men glömmer bort att tiden för att komma vidare istället kan öka om man inte tänker igenom hela processen. Man kan lura sig att tro att ett snabbt avslut också blir ett snabbt resultat.

Man kan ju undra varför det ska vara så svårt att planera sitt budskap på ett smart sätt och undvika att skapa fler konflikter, mer oro eller rent av ett större motstånd än vad nöden kräver?

En del vill riva plåstret direkt utan att fundera på om det behövs någon läkeprocess, medan andra kan låta plåstret sitta kvar för länge och då läker det inte alls.

Frågan kan debatteras i oändlighet, men de som har erfarenhet vet att vissa saker ska man undvika.

Tråkiga budskap kan vänta till måndag, men inte längre.

Efter ett tråkigt budskap kanske några tror att ett undvikande, eller en frånvaro hjälper processen framåt, men så är sällan fallet. Att göra sig oanträffbar eller osynlig späder bara på problematiken.

Vill man få en snabb och bra process för förändring, bör man använda alla goda verktyg som finns.

Många har gjort det förut. Det finns mängder av statistik och böcker om ledarskap i just denna fråga.

Hur svårt kan det vara frågar man sig?

Ja, en del gör det svårare för sig själva mer än nödvändigt, men även svårare för alla andra.

Det förhållandevis enkla blir plötsligt svårare än det skulle behöva vara.