Att stoppa huvudet i sanden

Har du som ledare någonsin känt att du inte vill ta itu med ett problem eller en konflikt? 

Har du någonsin skjutit upp ett beslut eller en åtgärd som du vet är nödvändig, men som också kommer att vara obekväm eller smärtsam? Om svaret är ja, då är du inte ensam. 

En del ledare och chefer ägnar sig åt prokrastinering, det vill säga att skjuta upp saker som borde göras nu. Men varför gör de det? och vad får det för konsekvenser för dem själva, deras medarbetare och deras organisation?

Prokrastinering är ett psykologiskt fenomen som handlar om att undvika eller fly från något som upplevs som obehagligt, krävande eller hotande. Det kan bero på flera olika faktorer, såsom rädsla, osäkerhet, perfektionism, brist på motivation eller självdisciplin. När man prokrasterar väljer man att göra något annat som är mer lustfyllt, lättare eller mindre viktigt, istället för att göra det som egentligen borde prioriteras. Det kan till exempel handla om att kolla mejlen, surfa på nätet, småprata med kollegor eller ta en fika.

När ledare och chefer prokrasterar får det oftast allvarliga konsekvenser för deras ledarskap och organisation. Man missar viktiga deadlines, mål eller möjligheter. Man förlorar förtroende, respekt och auktoritet hos sina medarbetare, kunder eller andra intressenter. Det skapar också stress, frustration och konflikter i sina team eller avdelningar. Det kan också hindra innovation, utveckling och förändring i en verksamhet. Kanske inte något som ledaren vill eller våga se.

Att prokrastera är att stoppa huvudet i sanden. Man låtsas att problemet inte finns, eller att det kommer att lösa sig av sig själv. Men det gör det inte. Tvärtom blir problemet oftast större och svårare ju längre man väntar med att hantera det. När man väl tvingas att ta tag i det, har man kanske inte tillräckligt med tid, resurser eller stöd för att göra det på ett bra sätt, eller så är det försent.

Det kanske låter enkelt, men att övervinna det som hindrar ledare från att agera och ta ansvar för sina vad som måste göras kanske är en självklarhet. En ledare måste ju självklart våga ta beslut och stå för sina handlingar. Det kräver mod, självinsikt och vilja att utvecklas. 

Alla ledare har vi ett eller flera tillfällen säkert undvikit att ta "tjuren vid hornen". Att konstatera varför kanske är enkelt, men något måste man ju göra för att ändar sitt beteende.

Är det rädsla för misslyckande, konflikt eller kritik? Är det osäkerhet om vad som ska göras eller hur det ska göra det? Är det perfektionism som gör att du som ledare aldrig blir nöjd? Är det brist på motivation eller självdisciplin som gör att du inte kommer igång?

En ledare måste var beredd på att misslyckas, känna osäkerhet eller hantera sin perfektionism. Det ingår i rollen och mandatet. Det ingår också att utmana sina negativa tankar och känslor. 

Vad är det egentliga alternativet med att inte agera? Ett sätt är att sätta sig in i hur ett eskalerande problem istället skulle te sig. Det finns ju alltid ett sämre alternativ som kan uppstå och som ledaren då helt tappat kontrollen kring.

Kanske behöver ledare bli bättre på att belöna sig själv när de gör framsteg. Ge sig själv positiv feedback och uppmuntran när de har gjort något bra. Fira dina framgångar och lära av misstag. Unna sig något trevligt du har lyckats hantera en knepig situation. 

Många ledare känner sig ensamma i svåra situationer och det är naturligt. Men det finns alltid kloka människor att ta inspiration och råd av. De kan ge dig feedback, tips, inspiration eller motivation.

Att stoppa huvudet i sanden är en riktig dålig strategi för ett framgångsrikt ledarskap. Det är bättre att ta konflikter och hantera utmaningar på ett konstruktivt sätt. Det gynnar inte bara ledaren själv, utan också medarbetare och organisationen. 

Så nästa gång du känner dig frestad att prokrastera, tänk på vad du har att vinna på att göra det nu istället för att vänta till senare. 

För alla ledare väga utmana sitt undvikandet. För vem ska annars göra det?