Vad göra när man står för långt ifrån varandra?

Det som finns i vårt eget huvud är inte alltid lätt att förmedla till andra. Som ledare är ett av de stora ansvarsområdena att förmedla och kommunicera, men också en av de stora utmaningarna. Det jag ser, ser självklart ingen annan på samma sätt. Ändå tror vi att det är så.

Det finns få instrument som kan hjälpa oss på traven. Vi tror oss känna andra människors behov och personlighet och egenskaper. Som ledare förväntas det av oss och kanske är vi också intresserade av att ha just den specifika kunskapen. Det är en del av ledarens ego.

Men tänk om vi har fel? Tänk om vi har skapat en förutfattad mening som sedan följer med en person, både som en positiv syn, men också som en negativ.

Att be någon beskriva sina starka och svaga sidor är ju en gammal teknik som många fortsatt använder. Men vad är svagt och vad är starkt? Är egen drivkraft, eller analytisk förmåga egenskaper som alla behöver ha och är det ens så att det är dessa som skapar det resultat vi vill ha?

Jag brukar utgå från tesen: att de du gör, definierar vem du är. Är du elak, så har du visat vad du har för värderingar. Men vad är elak? Även det är en definitionsfråga och en subjektiv upplevelse.

Bara för att vi upplever och tolkar ett agerande, behöver det inte vara sanningen.

Att stanna upp och ifrågasätta sitt eget beteende, agerande och upplevelse är inte alltid lätt. Ofta reagerar vi instinktivt och agerar sedan direkt.

Att vara medveten om hur ens agerande påverkar andra och var det kommer ifrån är viktigt. Något vi sällan tränar på eller behöver beskriva.

Att berätta hur vi kommer att agera när vi ställs inför olika situationer är ett bra sätt att skapa tydlighet och därigenom trygghet. Oberäkneliga beteenden skapar ofta rädsla och tilliten sjunker.

Ändå används oberäkneligheten som en teknik för att skaffa sig makt.

Ett sätt att motverka det är att ligga steget före och själv proaktivt beskriva vad som kommer att hända.

Vi frågor ofta oss själva varför en person gör som den gör, eller sitter på kammaren och funderar på vad det kan bero på. Vi ställer sällan frågor. Vi antar.

Precis som vi själva antar saker om andra människor, antar människor saker om oss.

Vi ställer sällan frågan VAD det är som gör att en viss person agerar på ett visst sätt, eller VAD det är som gör att en viss fråga kommer upp?

Frågorna handlar ofta om VARFÖR, istället för VAD.

Kanske gör vi det för att vi är rädd för hur vi ska hantera svaret. Att vi behöver ta ansvar för något som vi inte vet vad det är.

Att ställa sig frågan om vad det är som gör att vi själva reagerar är första steget.

Något som varje ledare behöver göra. Ofta.