Är reflektion medicinen för allt?

Som ledare hamnar du ofta i nya situationer där du snabbt måste kunna läsa av läget och även ta svåra beslut som påverkar din omgivning och dig själv. I stunden finns kanske inte tid för eftertanke eller tveksamhet.

Det är alltid lätt att vara efterklok och omvärlden tittar gärna bakåt för att komma med olika kloka inspel om hur det borde gjorts.

Av misstag lär man sig mest sägs det, men i ledarrollen finns det sällan utrymme för misstag. Frågan är också vad ett misstag är?

Med den information, erfarenhet och kunskap man har, gör man alltid det man tror är det bästa. Varför skulle någon medvetet göra något som skapar problem?

Ändå är misstag något som ofta inte ses med blida ögon. Visst finns det organisationer som förespråkar att det är okej att göra fel, men i de flesta situationer är det just misstagen som gör att både ledare och medarbetare förlorar kanske sitt jobb eller tillit.

Så här i starten av ett nytt år talar många om vikten av reflektion, men vad är egentligen reflektion och hur många är bra på det? Även förmågan att reflektera behöver tränas.

För de som redan tycker att de är perfekta finns oftast inte behovet av reflektion. Det är för det mesta de utvecklingsorienterade eller de med intresse för självinsikt som ägnar sig åt reflektion. Många vet inte ens hur man gör.

Just där i det ögonblick man tittar tillbaka på vad som hänt, vad som gjordes, eller inte gjordes, finns också ett utrymme för prestationsångest, ängslan och missmod.

Att stanna upp och fundera över hur man vill göra framåt, är kanske en bättre metod och fokus framåt. En del skulle säga att det är ett sätt att fly från det dåliga som hänt, men det kan också vara ett sätt att fokusera på vad man vill åstadkomma framåt, inte älta hur det borde varit.

Jag har inte sett någon statistik på hur många ledare som använder sig av reflektion som verktyg, men många pratar om det, frågan är hur många som gör det?

Så kan man lösa allt med reflektion? Ja, kanske det. Det är i alla fall bättre att fundera istället för att inte fundera alls.

Som ledare måste man kunna reflektera, annars finns en risk att det fortsatt ångas på och om man gör som man alltid har gjort blir det samma resultat. Så vad göra om man önskar ett annat resultat?

Reflektion kan göras i kombination med återkoppling från andra, men även återkoppling är subjektiv. Kanske är det först när utkomsten av återkopplingen tenderar att ge samma och återkommande insikter som det är dags att fundera på om reflektion är det som fungerar. Man ska komma ihåg att återkoppling utgår ifrån den personen som ger den, dennes vy och preferenser.

Förmågan att se sig själv med objektiva  ögon är nästintill omöjligt, så reflektionen är även den subjektiv.

Men vad är alternativet? Så när allt kommer omkring är ändå reflektion kanske det näst bästa alternativet.

Så förmågan att skaffa sig perspektiv är oerhört viktigt.

Reflektion är ett verktyg på vägen.