Varför sätta förväntningar på hur vi ska bete oss, när vi själva inte är helt medvetna om hur vi gör?

Många verksamheter talar om att skapa förändrade beteenden. När det behöver ske en förändring, handlar det nästan alltid om att  göra på ett annat sätt än tidigare. Gör man som alltid gjort, får man samma resultat.

Att förändra sitt sätt eller sina mönster är ett av de svåraste vi kan göra. Många organisationer och ledare jobbar med ständig organisationsförändring, men frågan är om det i sig skapar den reella förändring man önskar?

Jag har inte sett det ske och tror inte att det fungerar helt och hållet. Det gör troligen inte majoriteten heller. En del lägger tid och energi i att definiera hur man vill att människor ska agera och bete sig, kopplat till nya krav från kunder, marknad eller samhälle. Många kallar det för värderingsarbete och tänker att alla, genom att få tydlighet i hur de ska agera, når de beteenden man önskar. 

Men hur ska man veta hur man SKA agera, när man inte vet hur man agerar idag?

Behov av förändrade beteenden blir tydligare när de resultat som önskas inte uppstår. Kanske vill man skruva upp ambitionen, eller har en en stark vilja att utvecklas och bli bättre på det man gör.

Men vad är då ett framgångsrikt beteende, och vem avgör det?

De flesta av oss är matade med kunskap och idéer kring olika färdigheter som driftighet, resultatfokus, analytisk förmåga mm och att vissa förmågor är det som garanterar ett bättre resultat.

Men vad är ett driftigt eller analytiskt beteende och hur ska vi veta hur vi ska agera, om vi inte saknar reell kunskap om hur vi agerar?

Ofta förväxlar vi egenskaper med beteenden. En person kan uppfattas som driftig av en och som mer passiv av en annan. Vi utgår av naturliga skäl alltid från vårt eget perspektiv och vår egen referensram. Att beskriva vår egen referensram är inte enkelt och vår egen beskrivning utgår ifrån våra egna perspektiv.

En del verksamheter använder sig av s.k. 360 analys, där olika personer i en organisation kan ge återkoppling på hur en person uppfattas . Problemet är att varje individ utgår från sin egen syn som i sin tur blir en egen valda sanning. Att bli ”stämplad” med en särskild egenskap, och värderas utifrån det, är vanskligt och brukar snarare sänka förmågan hos en person, istället för att höja den.

Alla har olika ”glasögon” och det är svårt att byta med grannen. Den som prövar kanske inte ser något alls.

Att kunna beskriva sitt eget agerande är svårt. Det beror oftast på att vi sällan fått träna på detta. Istället får vi återkoppling från andra. Det ger oss en bild som lätt kan bli till en sanning, trots att vi inte känner igen oss. Beskrivningen av vårt agerande blir då ganska ensidigt för vi har svårt att se en person i flera dimensioner. Det är mycket lättare att hitta en enkel formel för att beskriva ett agerande eller en person.

Vi ska vara sociala, inkännande, resultatorienterade osv., men vilka beteenden är kopplade till dessa "förmågor"? Jag får sällan svar när jag ställer frågan.

Det finns  sätt att skaffa objektiv fakta. Man kan snegla på idrottsvärldens principer om lärandet kring och kunskapen om sitt agerande i kombination med förståelse för hur kollegor eller medspelare gör. Självklart kan man applicera det tankesättet även i arbetslivet i stort.

Så när vi lägger tid på att definiera vilka beteenden vi vill ha, glömmer vi att tolkningen gör att vi uppfattas helt olika och utan insikten om hur vi beter oss, ja hur ska vi då veta vilka beteenden som önskas av oss?

Istället för att investera i analyser kring egenskaper och förmågor, är det klokt att investera i förståelse för beteenden. Då kan vi lättare justera det vi önskar och samtidigt investera i den nödvändiga kunskap som kan bidra till förändrade beteenden.

När vi vet vad vi gör och hur vi gör, ökar möjligheten att nå de mål vi satt upp. Både för individen i sig och tillsammans med andra.

Då blir lärande en naturlig del och vi har lättare att förstå vilket agerande som förväntas av oss. Då kan vi sluta med att bedöma varandra utifrån ”bra” eller ”dåliga” egenskaper och färdigheter.

Det öppnar upp ett mycket större perspektiv och möjlighet att nå det vi önskar.

Både individuellt, men också tillsammans.