torsdag 16 september 2021

Är gräset grönare på andra sidan?

Rekryteringsmarknaden kokar inom vissa områden. Kanske har pandemin fått människor att ifrågasätta sin nuvarande situation eller skapat en känsla av att man är less på att stirra på samma tapet, dricka ur samma kaffemugg och aldrig få en fysisk klapp på axeln?

Det är lätt att bli bländad av något som känns fräsch och nytt. Kanske är man även ledd på att ha gått samma promenad vareviga lunch.

Det är lätt att känna leda och tristess och sakta börjar kanske tankarna på något nytt ta form.

Det är lätt som ledare att tappa fotfästet när man inte får träffa sina medarbetare. Självklart ska en ledare kunna anpassa sig till det "nya", som om det fanns en självklar plan hos just ledare för det oförutsedda.

Många ledare har lidit i tysthet och kanske inte vågat erkänna att leda på distans är ett helvete. Varför det? 

Inte för att de tappat kontrollen, utan för att ledarskap handlar mycket om att fånga signaler och energier i vardagen. Om dessa inte längre finns att tillgå, blir det svårare att göra sitt jobb.

En del ledare tänker att det är skönt att slippa konfronteras med sina medarbetare varje dag. De skyller på att de blivit mer effektiva för att slippa onödiga resor, men ofta känns det som en efterhandskonstruktion som passar väl in.

En stor del av flödet i sociala medier handlar om att rösta på "hur man vill jobba efter pandemin". Hur jag vill göra är numera ett individuellt beslut. Vad verksamheten behöver saknas allt som oftast.

En del ledare och chefer vågar inte sätta ner foten och besluta om vad som ska gälla, för hur de än gör blir någon besviken.

I vår undersökning PotentialBarometern2021, visar det sig att chefer inte tror att värderingarna ändrats under pandemin, men vi kan se att helt andra personliga värderingar har fått större betydelse än tidigare.

Fokus ligger på när och var man ska jobba, istället för att kanske dyka lite djupare i om de emotionella förhållandena har ändrats.

Det är kanske som i alla förhållanden. När det sker förändringar, förändras även synen på hos vem och för vem man vill jobba.

Då är det lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan. Man flyr till något som verkar bättre och mer spännande, istället för att kanske stanna upp och reflektera.

Att ägna lite tid till att rannsaka vad som är värdefullt för verksamheten, för ledaren och för medarbetare och organisation ser man för lite av.

Istället ägnar vi tid åt att rösta om hur "det nya normala" ska se ut.

Det finns inget normalt och kanske heller inget nytt. Det kanske är samma gamla saker som egentligen styr oss.

Det är bara det att våra illusioner kanske blivit avklädda och anledningen till att vi egentligen gick till jobbet var något annat.

Möjligen har goda ledare kunna dunkla den önskan genom ett bra och inspirerande ledarskap.

Men det är svårt att konkurrera med en gammal tapet, när det finns en ny som man ser med andra ögon.

Kanske är gräset grönare på andra sidan, eller så har vi glömt att se vad som finns bakom den glättiga ytan. Bakom tapeten.


Inga kommentarer: