Är makt viktigare än syfte?

Som ledare är en del av uppdraget att ha befogenheter. Ansvar kommer även med det. Kanske hamnar en del människor i chefsposition för att de just vill förändra, utveckla och se effekten av vad de åstadkommit.

Men ibland kan makt vara berusande och grumla insikten. Man kan undra i vilket läge som uppdraget och syftet övergick till något annat.

Det finns många situationer där ledaren ändrar sitt fokus, sin person och inte längre står fast vi det som denna från början så högt predikade. Självklart kräver nya förutsättningar nya giv. Flexibilitet och situationsanpassning är ett krav för att möta nya situationer.

I magen känns det givetvis inte bra för en normalt emotionell funtad person att behöva agera vindflöjel. Omgivningen kan lätt tolka agerandet så och dömer därefter. Ibland måste dock scoopet ändras totalt om förutsättningarna ändras radikalt.

I ett sådant läge kan ledare förstås hamna i en problematisk situation med sina egna värderingar. Kanske känns det inte trovärdigt att byta fot så fundamentalt och ens egen trovärdighet blir svår att smälta. Oftast ligger tveksamheten i ens eget behov av att uppvisa trovärdighet.

Ibland inser dock ledaren, att om denne inte är villig att kompromissa med sina värderingar, blir denne också av med sitt uppdrag. Då kan valda sanningar om att det verkligen behövs en kursändring handla om att det var det enda tänkbara alternativet. Då bygger ledaren upp en historia som bekräftar ens beslut och handlingar.

Man är inte helt säker på om det handlar om självuppfyllelse eller om det är sanningen. Med dagens händelser i vårt eget land och olika ledares argumentation för att ändra de tidigare givna löftena eller utstakade mål, kan man börja fundera på vilka som nu väljer att ljuga för sig själva, eller hitta goda skäl som får det att låta som de talar sanning.

Detta händer ju givetvis i verksamheter till och från men när det framkommer under en direktsänd variant av konferens, blir det plötsligt tydligt hur olika ledare hittar argument för sina beslut att ändra sina ursprungsplaner. Alla gör det inte, vissa står upp och stannar kvar vid de löften som de gav från start. Vad har vi då att förlora på att stanna kvar eller gå?

Att stanna kvar är ett sätt att behålla makten. Syftet med varför man blev tillsatt blir svårt att finna trovärdighet i och att makt kan generera många märkliga argument för att övertyga sig själv om sina val och beslut blir tydligt.

Det blir då plötsligt väldigt uppenbart att makt är mer intressant än syftet. Att få behålla sin position är viktigare än att driva den linje som man blev tillsatt för. Att istället avgå för att man inte kan se sig själv i spegeln eller tycker att man sviker sina värderingar verkar inte ha varit syftet från start.

Det krävs civilkurage att ifrågasätta sitt eget agerande och syftet bakom. För vem vill erkänna att makten är viktigare än syftet med varför man är eller blev ledare och stod bakom en inriktning eller väg framåt.

Få ledare verkar ha förmågan att ifrågasätta. Eller så är det inte syftet som är drivkraften, utan makten.