När förtroendet är förbrukat

Som chef och ledare är, förutom tillit till sig själv och andra, förmågan att skapa ett förtroende ett av det viktigaste faktorerna.

Det sägs att förtroende ska förtjänas, men förtroende är också starkt kopplat till värderingar hos mottagaren. Det betyder att en chef måste möta andras upplevelser av henne eller honom. Att definiera värderingar är ett av de stora fokusen i organisationer och har de senaste åren växt.

Det finns värderingar som anses vara självklara och som är bra och fina. Men faktum är att vi sällan vet vad värderingar verkligen innebär och hur de påverkar oss.

Vi kan givetvis arbeta fram ord och koppla dessa till beteenden men bakom dessa ligger normer som vi fått med oss från vår start i livet. Det betyder att vi sällan kan eller vill ompröva den norm vi har, även om vi kanske stöter på patrull i olika sammanhang.

När en chef och ledare inte fokuserar på det som omgivningen tycker är viktigt, sker ett undermedvetet dömande av dennes kapacitet och förmåga att sköta uppdraget. Omgivningen har ju inte alltid samma bild eller uppfattning vad som är viktigt och alltför sällan ställer kanske chefen frågan: vad är det som är viktigt för dig?

Jag har sällan hört en chef fråga sin överordnande, styrelsen, ägarna eller andra vad dessa egentligen förväntar sig, annat än de redan tydliga, i bästa fall, ekonomiska kraven.

Vad som då händer är att det bildas egna slutsatser om vad som är bra eller dåligt, vad som känna förtroendeingivande eller inte.

När det tippar över har det alltid inträffat några saker som man ser system i. Samma beteende som upprepas och som tas som fakta för att det man är rädd för inte ska ske, inte heller kommer att ske.

Där, i den brytpunkten försvinner förtroendet för chefen. Det är då omöjligt att ta tillbaka det.

Chefen är oftast helt omedveten om detta och har möjligen känt signalerna men inte kunna förstå eller sätta fingret på det. Man utgår från sig själv, sin egen bild och gör sällan en analys om vad omgivningen förväntar sig. Möjligen på det allmänna planet kring vilka ekonomiska resultat som förväntas, men sällan vägen dit, hur man ska åstadkomma saker konkret och på vilket sätt det möjligen kan finnas olika syn på detta.

Ansvaret för det operativa ligger hos ledningen men det gör också att ledningen sällan stämmer av operativa aktiviteter som har strategisk betydelse.

För det är just de operativa aktiviteterna, eller brist på dem som gör att chefens chef eller överordnade organ tappar förtroendet.

När det väl skett, är det försent och ledare agerar oförstående.

Visst, vi kan alltid komma undan med argumentet att chefer byts ut och det är så världen ser ut, men att byta chef är också kostsamt på fler plan.

Kan vi kanske undvika tappade förtroenden, om chefer och ledare själva börjar bli bättre på att stämma av förväntningar utöver de ekonomiska resultaten?

Kan ligga något i det.