Okej att mobba chefen?

Det är ganska vedertaget att ha åsikter om sin chef. Ofta är åsikterna tyvärr av det mer negativa slaget.

Kanske är det ett sätt att sätta sig upp mot överheten och visa att det finns egen integritet. Eller så är det ett uttryck för arrogans och brist på respekt. Kanske låter det hårt men beteendet kan upplevas så.

Just nu har ett mycket intressant projekt startats för att titta på hur utbrett detta med mobbing av chefer är och också vilka konsekvenser det ger.

Faktum är att om en medarbetare bestämmer sig för att punktmarkera en chef, blir chefen, av förklarliga skäl den som måste bevisa motsatsen. Något som kan vara väldigt svårt när ord står mot ord. Någon måste ljuga och chefen ligger närmast till hands.

Faktum är att mobbing av chefer är något som det talas tyst om. Vad det kan bero på är intressant i sig. Kanske för att chefer själva anser att det inbyggt i rollen och ansvaret och därför en fråga de själva borde lösa. Att erkänna eller ta upp det är kanske ”skämmigt” eller marginaliserar chefens auktoritet och visar att denna är svag.

Kanske är det just det som gör att chefen inte tar upp ämnet och när de väl sitter i en situation där en medarbetare bestämt sig för att punktmarkera denna, framstår det som oseriöst och oansvarigt att lägga tillbaka skulden på medarbetaren. Det är omoget och anstår inte en chef.

Många väljer att hoppa av sin chefskarriär och jag har inga bevis, men de flesta jag mött vittnar om mobbingliknande miljöer och uppträdanden som påverkar deras vilja att fortsätta.

Det ska bli oerhört intressant att följa projektets slutanalyser och framförallt att frågan kommer upp på agendan.

Listor är populära när det gäller att bedöma chefer. Visst måste en chef kunna utstå kritik, men var går gränsen för mobbing?

Självklart är det en provocerande tanke att istället göra en lista över de chefer som upplevt sig som mobbade och förmodligen politiskt inkorrekt, men ett sätt att spegla ett dolt problem.

Men vilken chef med självaktning vill erkänna sig mobbad?