lördag 17 maj 2014

Vem ska engagera vem?

Jag har nyligen tagit del av intressant forskning gjord på global basis kring ämnet engagemang i organisationer och verksamheter.

Enligt undersökningen, går ungefär 2 st aktivt oengagerade personer på 1 st engagerad person i verksamheter och företag.

Chefer anses av vissa vara ansvariga för att motivera och därmed engagera sina medarbetare. En chef ska inspirera men själva motivationen måste var och en kunna stå för.

Chefer ägnar dock mycket tid och energi åt att försöka vända de som inte är med på tåget.

Det betyder principiellt att för varje engagerad medarbetare som finns, går det två som drar åt andra hållet. En chef behöver därför mer energi än andra för att orka med denna typ av processer.

Alla vet att engagemanget kan mätas i pengar. De företag som har flest antal engagerade har också avsevärt högre vinstmarginal, lägre personalomsättning, lägre sjukfrånvaro, gör färre misstag och har nöjdare kunder.

Vad är det då som gör att människor är oengagerade? Enligt undersökningen är det där majoriteten finns, närmare 60-70%.

Kanske saknar de mål och syftet med sina arbetsuppgifter eller hur de kan relatera till vad verksamhetens uppdrag egentligen är. Att gör detta tydligt och intressant, ja det är chefens ansvar. Men ansvaret måste också finnas från båda håll. Det borde egentligen vara oacceptabelt att vara aktivt oengagerad eller i alla fall inte ta ansvar för det.

Att vara medarbetare i en organisation som saknar engagemang smittar ju också tyvärr av sig. Kanske är det därför den gruppen är så stor i antal. Betyder det indirekt att det ändå anses okej att vara oengagerad? Det är allvarligt i sig och tyder kanske på ett bristande engagemang från chefen?

Tyvärr ägnar chefer ofta stora delar av sin tid till både de aktivt oengagerade som de oengagerade, medan de engagerade kanske tas för givet.

I många andra kulturer är de förundrade över att vi ska behöva lägga tid för att motivera folk för att de ska arbeta. Jag har ofta mötts av frågor från chefer från andra länder kring detta ämne.

Balansgången som chef att nå ett resultat, för att kunna fullfölja sitt åtagande och samtidigt få andra att vilja göra detta är ingen enkel matematik.

Att skapa förutsättningar för engagemang är självklart i ledarskapet, men att motivera sig själv är inte lika självklart.

Alla måste ta ett ansvar för sitt eget engagemang och inte alltid bara skylla på chefen. Visst, dåligt ledarskap skapar oengagemang, men att chefen alltid står för orsaken bakom den stora bristen på engagemang, det tror jag inte på.

Att dansa samma dans är en förutsättning. Om den ena hela tiden vill gå i en annan takt blir det aldrig något samspel.

Chefen måste inspirera och organisationen måste motivera.

Sig själv.


Inga kommentarer: