Så rätt men ändå så fel

Ledare och chefer ses ofta med andras ögon som personer som inte är villiga att ta återkoppling eller som slutat lyssna och kör sitt race. Sanningen är att många ledare ständigt ifrågasätter sig själva och när det inte blir som önskat, har de en tendens att kritisera sig själva och undra vad de gör för fel.

På sista tiden har en gammal fråga återuppväckts och historiskt har jag också från tid till annan träffat ledare som undrar vad det ät som gör att de inte lyckas bli förstådda. De kan ju kommunicera men upplever att omgivningen inte förstår och att deras budskap inte når fram.

Det handlar inte om den gamla idén om att chefer redan tänkt hela vägen för att sen tro att alla är med i deras slutledning, nej det handlar om att helt enkelt inte bli förstådd på det sätt som de önskar och med det budskap som var och en vill framföra.

Frustrationen delas av många chefer och stjäl energi och fokus från dem. Dessa chefer har en förmåga att se till delarna men också helheten. Det låter ju bra men det är faktiskt en besvärlig egenskap att ha för många. De misslyckas helt enkelt med att få omgivningen att följa med i samma tankebanor.

Det är lite som att vara läskunnig och försöka förklara för de icke läskunniga hur det är att kunna läsa, eller för en som hör att förklara hur de är för en som inte har hörselförmåga.

Allt detta bidrar till energitapp både hos chefer och dess omgivning och försvårar för chefen att få med sig alla på tåget.

Någon gick så långt att denna kallade det för ett handikapp. Att i möten med andra människor, se alla möjliga konsekvenser men inte få någon förståelse för det.

Många undrar vad de gör för fel, ifrågasätter sin egen förmåga och uppfattarbåde sig själva och omgivningen som dumma. En medveten person som ska försöka hantera en omedvetenhet.

Det är som att tala olika språk och saknas översättningsverktyget.

Att vara medveten och ha insikt är en gåva men lika ofta en förbannelse, när det man vill bidra med inte hamnar i rätt forum med rätt förutsättningar.

Det kanske låter som ett lyxproblem, men skapar större oreda än vad de flesta tror.

Alla känner sig en smula dumma, de som anser sig ha sett ljuset och de som tycker att det bara blir otydligt och förvirrande.

Problemet för dessa chefer är att de känner sig malplacerade i många sammanhang och inser i efterhand att de befunnit sig på fel plats. När de sedan blir medvetna inser det att dessa platser är få, där de kan få utrymme för sin förmåga, där de inte skrämmer folk, där de inte anses sitta på för höga hästar och där någon verkligen vill och kan ta tillvara på deras förmåga.

Att vara rätt men ändå så fel är ingen bra känsla och bryter med tiden ner den kreativitet och mod som fanns.

Om fler chefer blev medvetna om att välja en roll, omgivning eller innehåll där de talar samma språk som de andra, skulle ledarskapets potential, likväl som omgivningens tas bättre tillvara.

Det behövs, då förmågan att se både till delarna och helheten är underskattad!