måndag 28 april 2014

Med projektionen som känslovapen

Vi har alla våra sämre stunder.

När vi av olika skäl inte orkar vara korrekta, demokratiska eller ha respekt och omtanke för omgivningen.

Som ledare och chef är du inte tillåten ha sådana dagar. Du måste kunna kontrollera dina sämre sidor och om det finns något som påverkar dina känslor eller humör, måste du kunna hantera dessa.

Alla klarar förstås inte det, chefer är också människor, men en viss dödssynd är det att projicera sin frustration och eventuella egna tillkortakommanden och känslor av obehag på andra.

Så när en chef inte är på topp, ja rent av mår dåligt, ökar risken för dåligt ledarskap. Ett dåligt ledarskap är också att inte kunna hålla isär saker och vara klarsynt i de mest utmanande situationerna, att välja att avlasta sin egen oro och skylla på andra.

Däremot anses chefer behöva och tåla andras projektioner. Det otaliga tillfällen där medarbetare, kollegor eller chefens chef väljer att just förflytta sin egen ångest eller olust vidare till den som ansvarar ytterst, till just chefen.

Jag minns för många år sedan, när konjunkturerna var riktigt illa och världen möttes av någon slags chock över att allt ställdes på ända.

Då är det lätt att det blir en slags ångesthierarki som breder ut sig. Katten på råttan, råttan på repet.

Vid den tidpunkten visade min dåvarande chef på stor mognad genom att låta ångesten stanna på dennes nivå och inte trycka ner den i kommande led eller organisation. Det gjorde det enklare för mig att slippa bära en annan persons ångest och samtidigt inte fortsätta den så kallade ”pissing contest”.

Alla har nog mött omgivningens projektion. När människor väljer att lägga skulden på andra, för att de själva inte kan hantera sina smärtor. När de utan egen självkritik tycker att allt är någon annans fel och förskyllan.

Chefen är den perfekta skuld bäraren och mottagaren för andra, i många fall negativa projektion. Ofta sker detta subtilt. Det kan till och med vara så att den som utsätts för det, har svårt att se att det faktiskt inte är han eller hon som ska bära skulden. Chefer som är omhuldande och curlar sina medarbetare kan utsättas för detta utan att själva märka det.

Att kritisera anklaga och döma, är till stora delar något som människor gör för att lätta sin egen belastning. För stunden. Problemet är att det bara är kortvarig lättnad. Allt har en tendens att komma tillbaka till ursprunget förr eller senare och då med en ännu större kraft.

Som ledare och chef har man ett ansvar att stoppa projektioner, eller i alla fall göra människor uppmärksamma på vad de gör. Ibland kan detta också övergå i offermentalitet, att tycka synd om och ha en negativ syn på sig själv, som i sin tur läggs över på omgivningen.

Varje gång du går in i destruktiv kritik och negativ återkoppling, fundera på vad det är för oro eller skuld du försöker bli av med.

Vad är det som gör att du istället inte tar ansvar för dina egna negativa känslor?

Som ledare är det lika viktigt att leda sin egen projektion som att vägleda och hjälpa de som i en organisation ägnar sig åt detta.

Projektion i negativ bemärkelse stjäl så mycket god energi som kan användas till positiv utveckling istället!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är en av utmaningarna som ledare: att se sin egen del och sitt ansvar i en situation men samtidigt vägra låta sig definieras av projektionerna. Tack för en klok text!

Marlene Olsson sa...

Tack!