Chefslösa organisationer - den nya trenden?

Trender kommer och går och det senaste är ett antal företag som väljer att inte ha chefer i traditionell mening, utan låter arbetsgrupper besluta och bestämma tillsammans.

Som inbiten chef och ledare reagerar jag förstås och undrar hur det är möjligt? Någon kanske kallar mig mossig och bakåtsträvande, men för mig är ledarskap något som gör skillnad.

Det finns säkert verksamheter som kan finna en sådan arbetsform. Människor har ju i alla ära olika åsikter och det finns inga absoluta sanningar. Men det betyder att alla medarbetare måste besitta en enormt bred kompetens per individ. Kunskap kring allt från vilken strategi verksamheten ska ha till hur saker ska utföras, vilka resurser behövs, hur pengar fördelas, vem stöttar när saker inte funkar och avgör vad som då måste göras.

Intressant tanke.

Samtidigt tycker jag att det är lite respektlöst mot ledarskapet i sig, och visar att man underskattar vad ett gott ledarskap gör för skillnad. Kanske också lite naivt. Att påstå att det inte behövs någon chef eller ledare. Som om rollen och personen är överflödig.

Konflikter uppstår och vi vet att det inte är alla som vill ta i dem. Alla kan, vill eller vågar inte och då blir det ändå någon som tar på sig det ansvaret. Den personen blir en ledare i sig.

I projektorganisationer kan det vara en bra modell, då är uppdraget, deadline etc. väldigt tydliga men hur gör man när det finns olika åsikter, för det gör det alltid. Vem är det då som slutgiltigt ska bestämma vad som ska göras?

Dåligt ledarskap kan förstöra en organisation. Gott ledarskap kan förlösa densamma.

Frågan kring varför chefslösa organisationer börjar uppstå, är kanske mer intressant.

Är folk trötta på att bli bestämda över? Är frihet och obundenhet det som idag är det man värnar mest om? Ser man då ledarskapet som en propp i systemet för att det ska bli möjligt att uppnå sina mål? Eller har majoriteten dåliga erfarenheter av chefer i allmänhet?

Jag har inte svaren men något är i görningen. Kanske är det nya former av entreprenörskap som växer fram och där den som har den bästa idén också är den som får den genomförd. Men vem avgör vad som är bäst? Kunden förstås.

Så chefslösa organisationer måste vara extremt lyhörda för kunden. Kanske är det just kunden som blir den nya chefen? För hur det än är, i slutänden måste någon bestämma när det finns olika viljor, ett kollektivt ansvar är ett otydligt ansvar. Den chefslösa organisationen värnar om kollektivet, men hur är det med individen. Den måste också få ta sin plats.

Hur effektivt blir det annars?

Eller så var det inte effektiviteten som var viktigt utan att människor får känna sig fria.

En bra chef skapar både frihet och trygghet.

Tro mig, båda går att kombinera.