Kunskap är en färskvara

Att hänga med i vad som sker i omvärlden är kanske en självklarhet för ledare och chefer. Det gäller förstås kunskap av det mer teoretiska slaget men också vad som sker i samhället och debatten. När vi inhämtar kunskap finns det dock en risk att vi selekterar och tittar på det som redan bekräftar det vi känner till eller de teser vi redan har.

Kunskapen omvandlas sedan till kompetens och förmågan att få in detta i ett sammanhang. När vi inte känner igen oss eller något strider mot vår egen värdering eller bekvämlighetszon är vi inte alltid lika öppna för ny kunskap och tappar då följaktligen kompetens.

Alla utgår ifrån sin historia och sin erfarenhet när de uttalar sig eller uttrycker sina åsikter och dessa baseras förstås på vilken kunskap som respektive person besitter. Alla utgår från det de känner till när de gör sina analyser. För vad annars finns som referensram? Det du inte känner till, eller förstår kan du inte heller ställas till svars för. Det är ett angreppssätt som vi sett en del prov på nyligen.

En debatt har sista tiden blossat upp kring hur personer med makt i näringslivet resonerar kring kompetens och kunskap och t.ex. varför vissa grupper i samhället är underrepresenterade. Orsaken till att det är svårt med mångfald i frågan, hänvisas till att det saknas erfarenhet och därför är mångfald svårt att uppnå för ansvarsfulla positioner och ledarskap.

Kanske ett bekvämt sätt att förhålla sig till sanningen. Det är enkelt att hävda att kompetensen saknas. Men vad är då kompetens och vem mäts den emot?

Självklart tas besluten utifrån den bas och verklighet vi känner till. Har vi en norm så är det den vi utgår ifrån. Saknas erfarenhet av att ha arbetat med personer med ett visst kön t.ex., ja då väljer vi bort dem. Detta resonemang gäller särskilt vid rekryteringar.

Men är det inte så, att i en ledande position 2014 och i ett modernt samhälle, bör både informationen av vad som sker i samhället och ansvaret att ta till sig ny kunskap och att hänga med i utvecklingen vara en självklar del av vad som förväntas?

För visst borde alla högt uppsatta ledare inom samhälle och näringsliv vara skyldiga att ta till sig ny kunskap och både ompröva eller uppdatera den kunskap men har skaffat sig hitintills? Kanske brister förmågan att ta till sig ny kunskap. Det ”agila” förhållningssättet är inget man lär ut i skolor och på universitet.

Det ställs helt andra krav idag på förmågan att hela tiden lära nytt och applicera det på den uppkomna situationen. Kanske orkar man inte ta till sig allt nytt som sker, men det är ändå det som förväntas.

Reflektion och medvetandegörande borde ingå som en självklar del i varje ledares egen utvecklingskurva. Eller är man fullärd när man nått en viss nivå? Självlärt inte men det finns viss bevisföring kring att det är så verkligheten ser ut.

Det säger sig självt att just ledare ständigt behöver uppdatera sig och om det inte sker framstår man som en idiot i ett kunskapssamhälle. Men det man inte känner till är det förstås svårt att förstå sig på.

Man kan alltid göra en pudel, men har samtidigt visat sin okunnighet. Och var det inte kompetens som var avgörande för att få vissa positioner i näringslivet?

Erfarenhet och kompetens går hand i hand och är en färskvara. Du kan ha levt länge, varit med om mycket, men ändå inte tillgodogjort dig det du borde. Det finns ett intressant utryck myntat i en undersökning gjord av näringslivets forskningsinstitut kring; vad är kompetens? ”Utbildad men inkompetent”.

En modern chef behöver inte vara ung, men alla chefer behöver vara kloka och eftertänksamma och självreflekterande. Kanske bygger det också på erfarenhet, att veta att man måste vara öppen för det som sker och ompröva det man lärt sig igår.

Kanske finns inte tid att reflektera. Kanske handlar begreppet kompetens om något annat ändå?

För hur kan kompetens och kunskap vara krav när ens eget förhållningssätt brister i fråga om, just kunskap.

Det är inte lätt att vara chef på hög nivå, man måste vakta sin tunga. Men måste förstå vad det är som sker och hur det man uttrycker kan tolkas av omvärlden. Om man inte vet hur omvärlden fungerar blir det svårt.

Så vad är kompetens egentligen? Troligen förmågan att ständigt inhämta ny kunskap och använda den i varje ny given situation.

Med det i bakhuvudet kanske ledarskapet blev än mer utmanande, eller kanske enklare?

Troligen beroende på vem som är ledaren.