Svårigheten med att bestämma sig

Nytt år, nya utmaningar, nya löften och förhoppningsvis ny energi.

2013 var ett år då jag mötte ovanligt många chefer som var osäkra på vad de egentligen ville. Få beslut, och framförallt, väldigt lång väg till besluten när de väl togs.

Jag har funderat på vad det beror på och om det kanske varit så tidigare år. Självklart har konjunkturen påverkat och många vittnar om att 2013 var ett år i dimma, där all tid gick till operativt arbete.

Men många säger också att de inte längre har det mandat de en gång hade. Att besluten inte längre medges annat än att de måste godkännas från fler led. Det i sig skapar ju mindre effektiva beslutsvägar. När man väl kommit till beslut, kanske förutsättningarna ändrats.

Det har ju varit tuffa tider och då kanske modet prövas. Tas det fel beslut så kan man själv råka illa ut.

I svåra tider prövas ledarskapet. Är det inte då beslut måste tas, oavsett om resultatet blev klockrena?

Det sägs att ett dåligt beslut är bättre än inget alls. Med tanke på hur snabbt allt ändras så är det kanske ännu viktigare att besluten tas snabbt, eller är det just det som gör att man struntar i att ta beslut. Det blir ju ändå något nytt nästa dag, vecka eller månad i alla fall. Så varför ta ett beslut som ändå inte gäller sedan.

Det låter kanske som en dålig ursäkt. Ledarskap handlar ju om att leda. Inga beslut, ingen ledning.

Är det möjligen modet och därför förmågan att ta beslut som ändrats? Har det blivit svårare att våga stå upp för något man tror på, att peka ut en riktning?

Kanske är det helt enkelt så att chefer har så fullt upp med att hantera omorganisationer och neddragningar, att han eller hon inte hinner stanna upp, analysera, reflektera och därför inte kan ta helt välgrundade beslut, eller beslut överhuvudtaget?

Några svarar att så är det. Kanske en naturlig utveckling när färre personer ska göra fler saker. Allt arbete som lagts ner tidigare kring hur man ska jobba effektivare, verkar vara bortblåst och man tvingas agera, eller snarare reagera på det som sker här och nu.

Det är lite som att gasa fullt utan att veta vilken väg man ska köra. Det viktigaste är att det känns som vi förflyttar oss snabbt!

En del menar att rädslan idag är större och därför växer behovet av kontroll. Kontroll gör att beslut tar tid eller aldrig kommer till stånd. Så utmaningarna som finns i verksamheter växer, eftersom rädsla föder rädsla.

Om nu allt detta stämmer, hoppas jag att ledare och chefer kan göra ett omtag 2014 och våga ta beslut och genomföra saker. Utan utveckling blir det ju avveckling.

Vad skulle krävas för att bryta denna trend? Några fler som vågar utmana, men rädslan att förlora sitt chefskap är ibland mer påtagligt för en ledare än att han eller hon håller tillbaka utvecklingen i en organisation.

Kanske är det fortfarande så att chefer får sparken för att de tog fel beslut, inte för att de valde att inte ta beslut alls.

Ett av 2014 års ledarlöften kanske torde vara att våga ta fler beslut, bestämma sig och sluta vela. För ett icke beslut leder ofta till ett annat beslut, ett beslut som du som ledare inte varit med om att fatta.

Profetior har en tendens att bli självuppfyllande. Ingen chef är värd det om det finns en bättre väg.