söndag 20 oktober 2013

Är ledarskapet för viktigt för att överlåtas?

Att anpassa ledarskapet till den tid vi lever i, precis som allt annat är kanske en självklarhet. En del hävdar att den hierarkiska modellen inte längre fungerar i den allt snabbare och mer informationstäta värld vi lever i.

Det detaljstyrda ledarskapet blir ineffektivt och beslutsvägarna blir för långa. Att komma till skott tar för långt tid och för många led fram till högsta chefen stannar upp utvecklingen.

Genom att låta de som är närmast verksamheten och kunderna vara de som också tar besluten och agerar, skapar ett snabbare och mer rörligt agerande.

Det kräver mer självständiga medarbetare och modigare chefer. Chefer som vågar lämna makten ifrån sig och vara trygga i att organisationen äger den kunskap de behöver för att utföra sina uppdrag.

Det låter logiskt och förnuftigt i sig. Att mellancheferna behövs ännu mer och att deras roll är att se till att medarbetarna har den energi och inspiration de behöver för att prestera. Det betyder att chefsrollerna behöver bli mer differentierade och uppdraget tydligare för alla, även medarbetare.

Vad gör man då i en organisation där människor av historiska skäl varit styrda och känner trygghet i att ha definierade roller och ramar? Jag minns själv när organisationer jag lett fått allt eget ansvar lagt i knäet och hur det skapat rädsla, osäkerhet och lägre produktivitet. Men i nästa steg, när människor inser att de har en större förmåga än de tror och börjar agera, så ökar självkänslan och produktiviteten.

Det är enkelt i teorin att vara logisk och förnuftig, men att leda en organisation från en osjälvständig till en mer självständig ställer oerhörda krav på alla inblandade. Det finns chefer som inte vill förlora kontrollen och makten och hävdar att den behövs, för i slutänden är det chefen som får gå om resultaten uteblir.

Vad är incitamentet för chefer att släppa detta och delegera makten nedåt? För att produktiviteten och utvecklingen i organisationerna inte kommer att ske annars. Men många kanske frågar sig varför det är just de som ska ta det första steget? Är det utpekat just jag som chef som ska starta utvecklingen som är nödvändig, men som ingen kommer att uppskatta i första skedet.

Att ägare och styrelser vågar stötta de chefer som påbörjar denna utveckling, för långsiktig hållbar utveckling är ett måste, annars kommer förändringen att ta alltför mycket tid. Faktum är dock att om en verksamhet ska kunna vara konkurrenskraftig, både kommersiellt men också i ett samhällsnyttoperspektiv, måste man använda kraften i hela organisationen bättre, och det kan endast ske genom att ge utrymme för det agila och snabbrörliga.

Det krävs mycket mod och uthållighet för att starta en process kring detta. Jag hoppas bara att fler chefer och medarbetare tillsammans inser att samverkan, delegering och att använda hela organisationens kunskap är det som leder till bättre tjänster och produkter, mer hållbara verksamheter och mer energi och meningsfulla arbetsuppgifter för alla.

Men vem vågar börja?

Inga kommentarer: