måndag 22 juli 2013

Är ett dåligt ledarskap är bättre än inget ledarskap alls?

Efter att, av en ren tillfällighet, ha tittat på ett program på TV undrar jag varför människor behöver regler för att fungera? Det kanske inte gäller alla men majoriteten.

Det verkar som om ett tydligt ledarskap skapar ordning och trygghet, oavsett om ledarskapet är bra eller dåligt.

De kanske är magstarkt att påstå något sådant men det finns tyvärr exempel på ledarskap som är både manipulativt och diktatoriskt och där detta ledarskap byts ut uppstår andra problem, trots nyvunnen demokrati och frihet.

Inget är förstås svart eller vitt, men behovet av att leda eller ledas verkar vara så viktigt att när det brister skapas outtalade eller osynliga hierarkier.

Ledare som är snälla och har en ”låt gå” mentalitet talas det mer sällan om, men det otydliga ledarskapet i sig skapar hierarkier som, när de ifrågasätt, plötsligt kan bli en slags diktatur.

Jag har haft möjlighet och erfarenhet att träffa organisationer av båda slagen. Där ledarna varit diktatoriska och skrämmande eller medgörliga och undergivna.

Det intressanta är att i båda fallen har samma utveckling skett i det allra första stadiet. Det har under ytan funnits andra diktatorer, i fallet med den diktatoriska chefen har ledarskapet inte vågat ifrågasättas utan setts som normalt. I fallet med en mer undfallande chef har det visat sig mer i det fördolda, t.ex. när chefen inte är på plats eller i situationer där personer på olika sätt känt sin domän hotad.

I ingen av dessa organisationer har människor mått bra eller varit produktiva under ytan. I den dominanta chefens organisation har detta varit tydligt och därför också enklare att göra något åt. I den undfallande chefens organisation har det varit mer subtilt och svårare att komma åt eller sätta fingret på. En sådan organisation är mer manipulativt i nästa steg och resten av organisationen är mindre medveten.

När ett dominant ledarskap bedrivs, talas det ofta om kontraproduktivitet i förhållande till det undfallande ledarskapet. Det verkar som om de är enklare att vara undfallande.

Det kanske är därför ledarskapet i sig är så viktigt att balansera, dvs. att den person som har det yttersta ansvaret också är lämpad att ta det. Det är kanske därför ledarskap handlar om andra meriter, erfarenheter och förmågor än vad man kan lära sig rent teoretiskt.

Chefer synas oftast först när ett resultat inte blir som önskas. Det kan bero på andra saker än just chefen; den tidigare chefen, organisationen, marknaden eller att tjänsten och produkten inte håller måttet. Det är många parametrar och chefen kan inte påverka alla, det vet denne och det är en del av ansvaret.

Tydliga chefer belönas oftare än otydliga chefer sägs det. Men otydliga chefer får inte den kritik de kanske förtjänar.

Vi lyfter gärna fram stereotyper där den dominanta och elake chefen är den vi föraktar.

Varför föraktar vi inte otydligt ledarskap på samma sätt?

Inga kommentarer: