söndag 21 april 2013

Vad kan du förvänta dig?


Förväntningar är chefens största källa till att skapa energi i en organisation, men också en av de största utmaningarna och anledningen till att själv bli tappa energi.

De flesta konflikter eller händelser med negativ utveckling handlar om förväntningar. Det är ofta brustna eller ej infriade förväntningar som skapar besvikelser.

Det gäller både chefer och medarbetare.

En chef har med automatik ett stort antal förväntningar på sig. Förväntningar som aldrig till fullo kan infrias. Kanske är det chefens lott att just inte infria förväntningar eller vägleda människor kring en förståelse för det.

Det förväntas att kunna ta beslut, vara objektiv, rationell, fokuserad, empatisk, inkännande, objektiv, målfokuserad, coachande, leda etc. etc.

En chef ska vara lagom auktoritär och lagom mjuk sägs det. Peka med hela handen uppskattas inte men inte alltid när en chef är för medgörlig.

Om människor har haft en medgörlig chef kan man uppfatta en mer gränssättande chef som kränkande och om chefen haft en mer auktoritär hållning, så uppfattas en mer medgörlig chef som en mes.

Utgångspunkten är vad vi har för erfarenhet med oss i bagaget och vad vi är vana med.

Därför är det kanske inte konstigt att de chefer som försöker tillfredsställa hela sin organisations behov och förväntningar också blir en sämre chef, en chef som kanske uppfattas som en vindflöjel.

Det brukar inte heller vara uppskattat.

Frågan är om en chef överhuvudtaget ska bry sig om han eller hon uppfattas som en bra eller dålig chef?

Det kan vara svårt att komma undan bedömningen i sig. Vi har en tendens att mäta chefens popularitet via medarbetarundersökningar. Det kanske inte är huvudsyftet med det blir ändå resultatet. Chefer som får ”dåliga” utfall sätts i träning och analyseras. De som får ”goda” resultat hjälteförklaras och analyseras mer sällan.

Vad är en bra eller dålig chef? Det är självklart att ett ledarskap som handlar om maktmissbruk och kränkningar är oacceptabelt men det är en minoritet även om det i media och enskilda fall upplevs som ett stort problem.

När människor beskriver sitt missnöje med sina chefer, vilket de ganska ofta gör, och man börjar fråga vad det är egentligen som ligger bakom detta, kan man ofta upptäcka att det handlar om olika syn, värderingar och förväntningar. Kanske från båda sidor.

Sällan talar man öppet om sina förväntningar och sällan berör man frågan utan man förutsätter att andra ska kunna läsa ens tankar.

Det är så enkelt att skylla på chefen eller någon annan auktoritet och det är också enkelt för en chef att skylla på en medarbetares uppträdande.

Om både chefer och medarbetare i en verksamhet bestämde sig för att ha regelbundna avstämningsmöten kring vad som förväntas, skulle en hel del onödiga missförstånd och konflikter lösas.

Vad är det som gör att man inte stannar upp och reflekterar över detta? Är det onaturligt eller förväntar man sig att alla ska förstå ändå?


Apropå förväntningar……

 

 

Inga kommentarer: