Har chefen tappat greppet?

Är det bara jag som har lagt märke till att människor i arbetslivet mer och mer skyller på att de inte har tid.

Inte tid med vaddå?

Särskilt personer i chefställning verkar vara överhopade med arbete och annat som stjäl deras uppmärksamhet.

Om man som ledare inte har tid att stanna upp, reflektera, fundera vad som egentligen pågår eller vad som ligger framför oss, ja hur ska man då kunna ta beslut som håller långsiktigt?

Dagens arbetsstrukturer gör det extra svårt för chefer att hinna med det som är viktigast. Att leda och ta beslut, att finnas som stöd och vara helikopterpilot.

Kanske är delat ledarskap, medarbetarskap, fokus på eget ansvar och annat som införlivas i organisationer bara en lösning på tidens dilemma?

Människan är en föränderlig varselse, även om vissa ser henne som mer statisk. Det innebär att leda och besluta idag är mångt mer komplicerat och mångfacetterat än tidigare. Kunskapssamhället rör sig snabbare än vad man kanske orkar med och kanske är det därför man helt enkelt väljer att prioritera hårdare, eller kanske använder det som ett argument för att abdikera.

Hur många chefer ägnar sig åt att ombesörja morgondagen? Med den korta karriärmässiga levnadstid som t.ex. börs-vd:ar har, kanske inget orkar tänka längre än till nästa kvartalsrapportering.

Finanskrisen och den allmänna konjunkturen kanske till viss del har att göra med att det inte hinns med att just stanna upp, reflektera och ta långsiktigt vettiga beslut.

Kanske har chefer tappat greppet om vad det egentligen är som är viktigt. Att skapa långsiktigt hållbara resultat. Eller är det kanske just det kortsiktiga som belönas?

Få verkar ställa krav på mer eftertanke och de chefer som är modiga nog att blocka sin kalender med ”fri tid” brukar sällan visa det öppet.

Vi dras lätt med i flockens beteende och chefskapet är mer av en livsstil än ett arbete.

Kanske är det så det måsta vara idag. För att orka och för att lyckas måste passionen för arbetet vara A och O.

Men någonstans måste energin fyllas på, någonstans måste man ha tid att vara kreativ, att lösa kommande hotbilder eller hantera det som sker i vardagen, då människor ju inte agerar eller beter sig som man tänkt sig eller som man hoppats på.

De chefer som bara springer kommer troligen att springa rakt in i en vägg på sikt, eller hoppa från en sak till en annan precis innan de kör rakt in i kaklet.

Vem vågar utmana detta och verkligen avsätta tid för att sedan kunna vinna tid.

Vem?