Att bli utvald

Det brukar sägas att en chefsroll tillsätts men att ledarrollen får man förtjäna. Frågan är om det är sant?

Vad är det som gör att vissa blir chefer och andra inte? Varför får en del möjlighet att göra karriär denna väg medan andra aldrig kommer på tal?

Med risk för att hamna i könsdebatten, som nästa alltid handlar om kvinnors förfördelande, undrar jag ändå hur detta med chefstillsättningar görs och tar sitt uttryck.

AllBright har fått stor uppmärksamhet för sina granskningar av jämställdheten i svenska börsbolag.

"Män anställs på potential. Kvinnor anställs på kompetens som de redan har bevisat" sägs det. Men är det inte så att vissa anställs på potential i vilket fall som helst. Idén om att denna person kommer att kunna hantera chefskapet utmärkt. Vem avgör vad som är potential?

Vilka är de egenskaper vi lägger i de värderingar som vi anser att en chef ska ha? Handlingskraftig, beslutsmässigt, trovärdig, engagerande, inspirerande etc.

Är det kanske inte den förutfattade meningen om vad potential är som är den verkliga boven i dramat och att vi har associationer till vissa egenskaper som kanske må vara fördomsfulla.

Undersökningar visar att på högsta nivå är män och kvinnor lika när det gäller hur de agerar som ledare. Är det så att på toppen förväntas alla passa in i ett gemensamt mönster och att idén om hur resultat ska uppnås styrs av vår idé om vad som är potential och vem som har den?

Att du som chef skapar din idé om vad potential är med dig själv som utgångspunkt är mycket troligt. Din egen upplevda potential och syn på detta, styr troligen hur du tror att du finner den hos någon annan.

Jag har haft förmånen under min karriär ha två olika chefer som säger sig ha sett en större potential i mig kring ledarskapet än hos sig själva. Det är ödmjukt och modigt, och det säkert finns de som tyckte att de hade fel eller rätt.

Att se och förstå potential hos en annan människa kräver kunskap inte bara en odefinierad magkänsla av att det är så. Den kunskapen är inte självklar och svår att både mäta och identifiera. Man kan testa den på olika sätt, men i verkligheten visar det sig att komplexiteten är större än så och det blir sällan som man tror.

Att som ledare på allvar verkligen skaffa sig kunskap om hur man kan finna och mäta talang är ett av de svåraste områdena som finns. Inte ens beteendevetare eller psykologer kan garantera att resultatet blir det man önskar. Till stor del ja, men aldrig garantera.

Hur vet du som ledare och chef vem som ska ta din plats i nästa steg? Hur gör du för att hitta det utan att ha dig själv, antingen som spegel eller motsats?

Vågar du låta en erfaren person pröva en chefstjänst som aldrig fått chansen eller ska ledarskapet alltid vara egendrivet?

Det vore spännande. Många bra chefer har aldrig haft ledarskapet som en planerad karriär. Det har ofta blivit så. Jag har prövat och förväntningarna och resultaten har ofta överträffats.

Kanske är det sant att en chefsroll tillsätts men att ledarrollen får man förtjäna. Men då måste man först få pröva.

När du träffar någon som har en större potential än du själv, kommer du då att tillåta det och vågar du i egenskap av din chefsroll låta vem som helst få pröva ?