Ser vi bara det dåliga?

Finns det inga bra chefer och ledare? För debatten handlar ofta om alla dåliga chefer.

Störda chefer. Chefer som är maktgalna. Sociopatiska chefer. Chefer som saknar empati eller chefer som är otydliga, mesiga, okunniga och på olika sätt försämrar hälsan för sina medarbetare. Det finns till och med undersökningar som påstår att chefen kan göra dig sjuk.

Vad är det som gör att människor gärna projicerar negativa bilder på chefer och att chefsföraktet är något självklart?

Är merparten av alla chefer så odugliga och förskräckliga eller handlar det om en allmän aggression mot auktoriteter? Drabbas lärare, rektorer och andra grupper i liknande roller av samma påhopp?

Att öppet attackera lärarkåren görs ju sällan, de är viktiga för våra barn och det vill vi värna om.

Är det så att vi instinktivt avskyr att bli bestämda över? Jag talade med en vän igår som fått lämna sitt uppdrag p.g.a. att han och chefen inte drog jämt. Han undrade varför en person ska ha rätten att bestämma över hans jobbtillvaro.

Faktum är att det är så spelets regler ser ut. Kanske har vi svenskar svårt att ta order, att bli tillsagda eller helt enkelt känna oss ofria. Det sägs ju att vi ofta tar saker personligt och kanske blir vi därför också personliga i vårt förhållande till chefer.

Läste en debatt nyligen där medarbetare börjat skriva illa om sin chef på nätet och hon undrade vad hon skulle göra och om det var okej.

Skulle den frågan överhuvudtaget finnas i en annan kultur? Kanske inte för att man är rädd att säga sin åsikt utan för att den typen av agerande framstår som helt befängt.

Det finns utmärkelser förledare att få för att lyfta fram deras goda ledarskap. Många hånar detta men jag tror faktiskt att det är välbehövligt. Chefen får ju sällan positiv kritik. Möjligen internt direkt men offentligt sker det sällan.

Det är som om människor ibland mår bra av att få ”sätta dit” chefen. Att man vunnit någon slags maktkamp.

Jag har inte gjort någon vetenskaplig undersökning men jag vet flera fall där man så gjort och sedan undrat hur det ska bli, fast det var så man ville ha det?

Ofta tänker man inte på konsekvenserna för den chef som drabbas och på något sätt omänskliggörs personen bakom rollen. Och då är det okej.

Jag hävdar att vi alltför ofta bara ser det dåliga. Kanske gör jag det själv eftersom jag fokuserar på detta ämne just nu.

Men jag skulle önska att fler stod upp och gav perspektiv på chefen. Det finns fler goda chefer än icke goda. Det finns mer positiva egenskaper än dåliga och det finns för få tillfällen där det lyfts upp.

Kan vi inte hjälpas åt att ge en mer nyanserad bild av ledaren och chefen.

Alla människor är inte onda.

Inte heller chefer.