Är cykelställsfrågor provocerande?

Många irriterar sig på chefer som lägger sig i. Som inte kan låta bli att pilla i allt från stort till smått. De som inte kan delegera och tar över. Man ser det som brist på tillit och att chefen tror sig kunna mer.

Å andra sidan kritiseras chefer som inte kan alla detaljer och man premierar från tid till annan duktiga specialister genom att göra dem till chefer. Alltför sällan blir det lyckat.

Chefer som är visionärer brukar vara svårförstådda och får inte alltid gehör för sina idéer eller möts av massivt motstånd eller oförståelse.

Många provoceras av chefer oavsett vilken roll de tar.Men vad provocerar chefen? Det talas sällan om detta då man ur ett professionellt perspektiv måste hålla god min som chef. Sina personliga åsikter håller man ofta för sig själv.

Men för seniora chefer är det nog cykelställsfrågorna som skapar mest frustration. Många chefer frågar sig vad de gör för fel när de aldrig kommer ur gyttjan. Har jag misslyckats i min kommunikation, inte varit tydlig nog. Brustit i pedagogiken eller helt enkelt missbedömt situationen?

Ja, frågorna brukar vara många. Är det inte så enkelt att man som ledare bättre måste välja den organisation man ska leda? Vad jag menar är att man själv måste kunna se och veta vilket tillvägagångsätt man har. Är man en person som hanterar komplexitet över tid, eller är man taktiskt duktig på att förutse och parera eller är man ett operativt geni?

Alla tillvägagångssätt är framgångrika men först när de möts. Annars blir gapet mellan ledaren och organisationen för stort. Lika stort som när chefen lägger sig i det medarbetare redan gjort eller förutsett eller när man har ett behov av ett längre perspektiv i tanken men där organisationen enbart är foksuerad på det som ska ske här och nu.

Många frustrationer kan undvikas om insikten av ens eget sätt att lösa utmaningar på blir mer tydliga. Då kan man också välja till eller bort organisationer som inte är i synk med en själv. Ofta tror ledaren att hon eller han ska kunna förändra och utveckla. Med sin enorma förmåga och erfarenhet går ju det mesta, men erfarenheten visar att man inte kan påskynda en annan persons utveckling, bara förändra sitt eget förhållningssätt till det som sker.

Många chefer avskyr och blir rent provocerade av cykelställsfrågor, ofta utan att organisationen är medveten om det. Inget är mer energidränerande och kontraproduktiv för en chef som har sin talang att arbeta långsiktigt. Lika provocerandet är det för medarbetare att hela tiden bli störda med en massa kontroll och lägga-näsa-i-blöt-aktiviteter från chefens sida.

Att våga vara rak med vad det är som provocerar och frustrerar dig som ledare är en nödvändighet, att också ha insikten om var du inte ska befinna dig för att få full utväxling för din förmåga.

Alltför få jag träffat har funderat närmare på frågan ur den synvinkeln.

Skaffa inspiration och ge dig själv en och annan tankeväckare och gå lite djupare kring just ditt ledarskap och perspektiv.