Är det en löneförmån att bli förolämpad?

Att som chef bli kritiserad ingår i jobbet. Inget någon pratar om för nytillträdda chefer kanske, men något som de flesta sedan upplever som en del av vardagen.

Ingen tycker om att bli kritiserad, man lär sig bara att ta det till sig. En del lär sig det aldrig. En del chefer utstår mer än vad som i allmänhet skulle accepteras om samma sak istället berörde medarbetare.

Förra veckan berättade en man om en medarbetare som ständigt avbröt, ständigt tog plats på möten och när han försökte påtala detta, blev han anklagad för att vara en chef som skrämmer eller utövar sin makt. Det intressanta är att ingen gör reflektionen att det beteende som påpekades för chefen, är samma ledarbeteende från någon som inte är i chefsposition.

Kanske kan man tycka att chefen är en mes som inte hanterar situationen, men det gäller att väga sina ord och handlingar på guldvåg. Det är inte enkelt att balansera mellan att uppfattas som om man hänger ut en medarbetare inför andra och många kan uppfatta en tillsägning som en kränkning eller ett maktmissbruk, särskilt när den inte sker mellan fyra ögon. Å andra sidan blir chefens tystnad ett informellt godkännande på att det är okej att utmana eller visa brist på respekt.

Chefer får utstå kritik för det resultat de levererar om det inte är vad som förväntats. I medier kan chefer i ena stunden framstå som hjältar för att kort därefter bli idiotförklarade.

Om man påpekar obalansen i detta, brukar de flesta -och då oftast de som inte är chefer - påtala att det har man betalt för som chef. Det är klart att gemene man och kvinna kan tycka så, när de ser ett för dem astronomiskt belopp redovisat som en hög chef tjänar per månad, men de saknar kanske också insikt i vad de egentligen gör för skillnad och hur många andra som är beroende av att denna chef gör ett bra resultat.

Men vad jag vet står det inte i någon arbetsbeskrivning att en ledare och chef ska behöva bli behandlad annorlunda än människor i stort. Ingenstans står det att det för omgivningen är fritt fram att bete sig hur som helst.

Kanske ingår det i behovet att utmana auktoriteter eller beror det på ren avundsjuka för att man själv inte har lyckats skaffa sig den ekonomiska tryggheten som man upplever att dessa chefer har.

Lite får man väl tåla då! Eller ska man behöva det?

Det kanske har blivit mer och mer vedertaget att en chef får ha dessa komponenter som en del i sitt uppdrag och det är kanske också därför dessa avgångsvederlag finns, som en slags försäkring för framtiden.

Man kan ju alltid säga att de trots allt har tjänat mycket pengar och att det på något sätt fråntar alla andra ansvaret att visa respekt för människan i sig.

För inte är väl chefen mänskligt? Eller kan det kanske vara så?

Man har ju ändå betalt oavsett vad som händer.