Tiden hinner alltid ikapp dig

Många jag kommer i kontakt med undrar hur det kommer sig att de mer elaka cheferna alltid överlever och varför de goda alltid hamnar i bakvattnet. Det sägs att det lönar sig att vara snäll men ingen upplever att det stämmer.

Chefer som anses vara av den mindre snälla karaktären verkar besitta egenskaper som ger dem mer makt och auktoritet. De har en tendens att vara mer skrämmande.

Tanken på vad man kan bli utsatt för om man kommer på kant med en sådan chef kanske gör att många böjer sig. De flesta vill undvika konflikter. Att medvetet söka sig till bråk är det få som gör, men de som gör det går nästa alltid vinnande ur det eventuella spelet.

Jag ska erkänna att ett av de utmärkande dragen hos de chefer jag coachar eller har coachat är att de är snälla. Kanske inte för snälla men de har värderingsgrunder som gör att aldrig skulle söka konflikt eller använda auktoritet som maktmedel.

Världen är ju inte som de flesta skulle önska. De som inte har någon särskild position eller roll inser att makt får man oftast genom att skrämmas. Det brukar tyvärr börja redan i skolan.

Kanske blir en del chef för att visa att de är något, för att kompensera för dålig självkänsla. Det är lyckligtvis en minoritet men det är ofta de som syns och hörs och hjälper till att bygga på chefsföraktet.

Snälla chefer brukar heller inte uppskattas och omgivningen och det finns en tendens till att gärna utnyttja dem. Precis som barn ibland kan göra med sina snälla föräldrar.

Hur hittar man då balansen i att vara schysst men ändå ta ledarrollen och inte banga för konflikter eller konfrontationer? Träna.

Faktum är att en av de viktiga delarna som mina uppdragsgivare inom affärsmentorskapet ägnar mest tid åt, är att lära sig att hantera de personer som använder olika maktspråk. Det betyder förstås inte att de ska svara med samma mynt men att låta bli i att gå in i känslan av att vara överkörd.

Det är väldigt enkelt att bli minimerad, även som chef. Av sina medarbetare, chef eller andra chefskollegor. Jag vet inte om det är en medveten taktik men det finns management litteratur som skrivits långt bak i historien som på fullt allvar lär ut hur man hanterar makt och behåller den.

Är det så fult då? Att anpassa sig efter systemet men inte bli en del av det. Att använda systemet för att göra det bättre. Dels för att lära sig själv att inte duka under men också för att påsikt minimera de skador som maktspel skapar.

I slutänden så hinner alltid tiden ikapp dig. Det kan ta lång tid men du får alltid det du ger och i en situation där man behöver stöd, står man plötsligt ensam.

Det finns många exempel på stora ledare som fått retirera och då har de inget kvar. De kommer sällan igen. Ju högre spel de spelar desto större blir fallet.

Vi har ju färska exempel på det.