Får en chef visa sig rädd?

Rädslan påstås vara starkast av allt. I ett chefskap och som ledare utsätts man ibland för sina dolda och kanske omedvetna rädslor. Är man mänsklig så blir man åtminstone berörd.

Alla människor är rädda för någonting, det är en mekanism som hjälper oss att överleva men när rädslan tar överhanden och blir till en vald sanning är det svårare att hitta rationella skäl till den och att hantera och leda den.

Jag brukar rekommendera de chefer jag träffar på mina föredrag att ha koll på sina 3 största rädslor. Att inte berätta om dem men att börja träna sig att hantera dem, genom att uppleva det man är rädd för så försvinner det mesta av rädslorna.

Många rädslor är kopplade till det egna egot. Att misslyckas, att såra någon annan, att inte vara omtyckt etc. I slutänden handlar det om en själv och en oro för att inte bli bekräftad.

Medarbetare har givetvis också rädslor. Kanske utmanar du eller triggar dem som chef helt omedvetet. Det du ser som självklart, att t.ex. få ta ansvar, kan av andra verka skämmande. Så att känna till din omgivnings rädslor är också viktigt.

En del manipulerar andra genom att veta vad som skrämmer dem, men det långsiktigt en dålig strategi. Hela verksamheter bygger på prestationsångest och rädslor att inte leverera så visst är det också framgångsrikt i vissa avseende.

Men att prestera utan ångest och rädsla utan för att man vill och kan är alltid mer lyckat.

Kan då en chef visa sina rädslor? För sig själv, ja! Men för andra, nej!

Som ledare och chef måste du komma tillbukt med det som skrämmer dig. Enligt färska undersökningar är chefer mest rädda för att inte vara pålästa och uppfattas som okunniga, men det är något som man själv faktiskt kan styra och som är mer kopplat till självkänslan eller dåliga förberedelser.

Jag undrar om man egentligen vågat gå till botten med sin rädsla och göra en sann analys. De chefer jag träffar erkänner motvilligt efter en stund att de kan vara rädda för medarbetare och sina chefer. Särskilt de som uppvisar aggressiva drag. Att leda genom fruktan skapar en bra men dysfunktionell mur mellan den som är fruktad och omgivningen. Det är en bra barriär men det skapar också distans och avstånd.

Inget ledarskap överlever på sikt på detta sätt. Mest därför att anledningen till strategin fruktan kommer ikapp en. Ett exempel på att inte hantera sin rädsla på djupet.

En chef får vara rädd men aldrig låta det påverka beslut och handlande. Som människa är det lätt att agera på rädsla. Lika bra att erkänna sina äkta rädslor och hitta olika sätt att träna på dem, gärna med extern hjälp men det behöver inte vara på terapins väg. Det finns duktiga mentorer och coacher som har bra erfarenhet av detta.

Att vara tagen som gisslan pga. av sina rädslor skapar bara ett obalanserat, svagt eller maktfullkomligt ledarskap.

Tids nog ser omgivningen igenom detta och då är det kanske försent.

Så rädda chefer, så led er rädsla innan någon annan hinner före.