Chefsförakt, en rättighet?

Har till viss del följt debatten om olika chefer i den bl a den offentliga sektorn, där chefen av olika skäl anses vara fullkomligt inkompetent och vedervärdig. När vissa medarbetare får tycka till.

Den motsatta sidans uppfattning är att organisationerna verkar vara mer fokuserade på sina interna missnöjen, än att sköta sitt uppdrag.

Vad är det som gör att människor i en organisation vänder sig så starkt mot chefen och visar upp något som gränsar till förakt och brist på respekt?

Är chefer inte människor som trots sina fel och brister ändå ska behandlas med respekt? Varför är det så svårt att skilja på rollen och personen och ha en uppfattning om att chefen minsann ska tåla kritik och kunna bli uthängd?

En chef kan givetvis inte göra det omvända eftersom det skulle betraktas som maktmissbruk men handlar detta om vår rädsla och vårt förakt för auktoriteter eller ren oförskämdhet?

Kanske handlar det om ett skifte som håller på att ske när det gäller hur man ser på en verksamhets syfte och varför människor jobbar där. I de flesta av dessa debatter glömmer man bort varför verksamheter finns. Kanske har vi omedvetet skapat en bild där medarbetare i vissa organisationer tror att de är där för sin egen skull och ägnar tid åt interna stridigheter och orätter som man tycker sig vara utsatt för.

En verksamhet är i första hand till för de som nyttjar dess tjänster, oavsett om vi är medborgare eller konsumenter i andra sammanhang. När en ledare och chef fokuserar på syftet och kanske stöter på svårigheter att förmedla det eller ignoreras, ja då blir det självklart olika målbilder och brustna förväntningar.

Kanske är det extra utmanande i organisationer där man under mycket lång tid levt med en annan målbild än att det är den som nyttjar tjänsten eller servicen som kommer i fokus. Att det dessutom i privata sektorn ska vara lönsamt, när det tidigare bara fanns en budget att spendera gör kanske inte saken lättare.

Dock hoppas man ju på att människor ska vara kloka nog att förstå sammanhanget, men det är alltid lättare att projicera på en chef. Vi har ju som bekant en möjlighet att göra egna val och istället för att ödsla energi på en verksamhet vi inte verkar förstå syftet med eller en chef som vi inte delar samma uppfattning om vad som ska göras med, väljer vi att stjäla energi från andra utan att ens reflektera över vad det skapar för negativa konsekvenser och effekter.

Kanske kräver skiftet i ansvarsfrågan mellan chefer och medarbetare ett tydligare ledarskap och fokus på att tydliggöra att en verksamhet från att vara till för att betala en lön för ett arbete, är till för att skapa ett värde för de som använder eller nyttjar tjänsterna.

Kanske är chefer trötta på att spendera energi på fruktlösa diskussioner med medarbetare som inte vill eller vågar.

Oavsett detta så måste man stanna upp och fråga sig själv vad det är som gör att det okej att lasta allt på chefen utan fundera över ett eget ansvar. Om någon behandlar dig illa så kan du välja om du vill låta det fortsätta eller inte.

En chef och ledare ska dock tåla att bli behandlad mer eller mindre illa och har inte alltid möjlighet att sätta emot, då riskerar han eller hon att bli uthängd och mötas med förakt ännu en gång.

Hur ska framtidens ledare få inspiration till att ta på sig en chefsroll under dessa förutsättningar?

Låt oss hjälpas åt att hitta en balans mellan kritik och projektion när vi bedömer chefer och inte acceptera att chefer ska behandlas utan respekt.

Ingen människa är värd det, oavsett chef eller ej.