Att våga ta mothugg

Chefer blir ofta kritiserade för att just inte vilja bli kritiserade. Att inte kunna ta kritik och att trycka ner avvikande åsikter. När chefer gör det så uppfattas det som maktmissbruk och självhävdelse.

En del menar att som chef måste man avvisa kritik för att det inte ska ta överhanden. Gnällande och klagande blir ju som bekant något som kan växa och skapa onödig destruktivitet och ibland också få dimensioner som inte har någon koppling till ursprungshistorien.

Oavsett chef eller ej så gillar vi människor inte att bli tillrättavisade, tillsagda eller skrivna på näsan. Detta gäller även ledare och chefer även om det finns åsikter om att de ska tåla detta bättre.

Att vara chef skapar med automatik en väg för att just bli ifrågasatt och kritiserad, ja ibland kanske utan någon som helst anledning. Auktoriteter ska ju alltid ifrågasättas så att man håller koll på ett eventuellt uppseglande maktmissbruk.

En relativt stor majoritet verkar ha bristande tillit för chefskapet. Jag har alltid undrat vad det beror på. Kanske för att arbetsgivarna historiskt och långt tillbaka i tiden utnyttjade arbetskraften på ett sätt som inte sker idag, men oron och bilden av detta lever kvar på något plan.

Kanske väljer en del chefer att lägga locket på för att de är trötta på omgivningens brist på konstruktiva lösningar, trött på problemorientering och negativ energi.

Att som ledare kunna få mothugg är något helt annat. Att ta in omgivningens åsikter och vara lyhörd för detta inbegriper att inte alla håller med. Den som vågar säga sin mening, på ett konstruktivt sätt, med respekt och tillit är en god kraft för en chef att hämta inspiration från.

Att öppet blir utmana för saken skull, att säga emot för att det visa att man inte är rädd för auktoriteter, är inte samma sak.

Jag tror att de flesta chefer gärna vill ha annat än ja-sägare men gärna inte ifrågasättas på ett kritiskt och nedvärderande sätt. När det talas om maktmissbruk på chefssidan talas det sällan om detsamma hos omgivningen.

Balansgången hos ledaren ligger i att vara öppen för andra åsikter och vara beredd att ändra sig. Inte att trycka ner alla former av åsikter som går tvärtemot chefens.

Att acceptera ett sätt där motivet handlar om brist på respekt och tillit för chefen som person och roll borde vara varje chef med integritet stå emot.

Balansgången är att våga vara öppen men ändå våga stå för sin sak, att lyssna men inte ge vika för påtryckningar eller maktmissbruk.

Som ledare och chef är det viktigt att vara tydlig i sin kommunikation när det gäller att skilja på att få mothugg eller ifrågasatt.

Båda måste man klara av, men av rätt anledning.