När hög ambition får motsatt effekt

När man väljer att gå vidare ur en relation brukar ett av argumenten vara att man växt ifrån varandra. Skulle det argumentet möjligen vara applicerbart på ett arbete?

På sista tiden har jag stött på ett antal chefer som har tagit ett kliv i sin egen utveckling som chef. Man kan ju tycka att det är av godo men i majoriteten av fallen så har det skapat en del utmaningar och problem. Framförallt i relation till deras närmaste chef.

Gemensamt för alla är att de jobbat ganska länge på samma företag och nära sin chef, kanske har de på sätt och vis ”suttit i baksätet” och gjort ett bra jobb utan att egentligen skapa situationer som ställer konkreta krav på att chefen tar ett steg framåt.

Men när man själv växer och får nya insikter, ja, då är det också ganska självklart att man ställer andra och nya krav på sin omgivning. Om omgivningen inte själv har tagit samma kliv, uppstår en ny situation, en situation som istället för att skapa utveckling, kanske skapar rädsla.

Är det så att så länge man vet var man har sin omgivning där de befunnit sig de senaste åren, är allt frid och fröjd, men när deras ambition att vilja gå ett steg vidare, och då menar jag inte externt, börjar det bli jobbigt för en del?

Är det så att för vissa är det bekvämt att veta att folk stannar i sin ruta eftersom ambitionen att röra sig utanför ställer nya krav. Krav som man själv blir osäker på om man kan uppfylla?

Det är ju inte helt ovanligt att vissa chefer ibland undviker att anställa de som kan skapa en konkurrens för dem. Samma utmaning uppstår ju om omgivningen börjar se saker med nya ögon och kanske kan då chefen bli genomskådad?

Att vara chef och hamna i den situationen mot sin överordnade kan skapa förvåning, besvikelse och frustration.

Man kan ju fråga sig varför någon vill hindra utvecklingen, men det är ju som bekant något som mer diktatoriska ledare gärna ser, så länge människor saknar insikt om saker och ting så är de lättare att leda och förleda. När människor börjar ställa krav på sin omgivning sätts man på prov.

Om man sättspå prov kan man bli avslöjad som en bluff, ett av de kriterier som kommer högt i undersökningar när chefer avslöjar sina svagheter eller rädslor.

Förhoppningsvis är det en minoritet som vill ha det som det alltid har varit och ogärna välkomnar utveckling hos sina kollegor eller medarbetare. Men en smula reflektion över att det ändå verkar finnas en röd tråd i vissa lägen mellan för stor visad ambition och ett plötsligt ändrat beteende hos sin chef.

Att hoppas på att hög ambition leder till karriärutveckling som en självklarhet kanske inte alltid ska tas för givet, då kan du bli besviken och i slutänden är det du som tappar din självkänsla eller självförtroende. Eller så väljer du att se att kanske vägarna måste skiljas åt, att det efter många år ändå visar sig att det var en annan värderingsrund som styrde din omgivning.

I ett sådant fall är det lätt att bli desillusionerad och kanske till och med att tappa sugen helt.

Det viktiga är att vara observant men att aldrig vilja sluta utvecklas och heller aldrig hålla sina medarbetare tillbaka på bekostnad av att förlora duktiga människor och en positiv utveckling av verksamheten!