Är bara chefer sociopater?

Från tid till annan har det varit populärt att analysera och diskutera chefers beteenden och finna svar till varför de beter sig på ett ibland vidrigt och oförklarligt sätt. Medarbetare och andra har behövt förstå att det inte är dem det är fel på när chefen agerar som en galning.

Många böcker har skrivits i ämnet psykopatiska chefer eller kring chefer med psykopatiska/sociopatiska drag. Det debatteras dock sällan huruvida chefer utsätts för detsamma agerande och beteendet i sin arbetsmiljö. Finns det alltså inte psykopatiska/sociopatiska medarbetare?

Frågan är kanske brännande och provocerande.

Faktum är att det finns människor som saknar empati och har svåra trauman som de tar med sig i sitt arbetsliv och projicerar på andra. Jag läste en väldigt intressant artikel i veckan som är et utdrag ur en bok av Dexter Dunphy- Organisatuonal Change By Choice.

Aggression, projektion och dålig självkontroll är exempel på beteenden som omgivningen får utstå. Problemet är detsamma. Om en chef upptäcker att det finns en sådan medarbetare, drabbas han eller hon av samma skepsis som vem som helst som försöker förklara att det finns en person med sociopatiska drag i arbetsmiljön.

”Men är du verkligen säker”? ”Han eller hon är ju väldigt trevlig, jag har inte sätt någon sådan sida hos honom/henne”. Att bevisa konkret med fakta, vad en sådan person gör, är för de som drabbats alltid svårt. Ofta hamnar du i ett dilemma där du själv börjar misstänkas för att vara ute och cykla.

Själv tror du att du kanske har missuppfattat något och att det kanske är du som är galen. Men instinkten och förnuftet säger något annat.

Arbetsrättsligt måste en chef bevisa att det finns konkreta saker som individen gör. Det är just det som är så svårt att göra när agerande är manipulativt och subtilt. Att som chef få fram fakta i ett sådant här ärende är lika svårt som för vilken annan person som helst, och ibland till och med svårare. En chef får alltid problem om det enbart verkar framtå som dennes personliga åsikt. Då klassas det som maktmissbruk. Det är lätt att den situationen kan uppkomma och ibland skapar det ett bra tillfälle att också använda som argument av just en person med dessa drag.

Jag har haft turen att inte möta alltför många människor med dessa drag i min karriär, men jag har givetvis gjort det. Samma mönster uppträder då. Omgivningen tror inte på en, oavsett om du är senior och erfaren och det finns tillit sen tidigare. Kanske finns det en rädsla att hantera dessa människor eftersom det är svårt att vara konkret och tydlig när taktiken från dessa personer just är att skapa rökridåer. Du måste vara retoriskt kompeten och kunna tänka i parallella spår i realtid.

Vem klarar av det i varje given situation?

Om du ger dig i kast att konfrontera dessa individer och på så sätt exponera att du har ”avslöjat” dem, jag då kan du räkna med någon form av repressalie. Jag vill inte överdriva men personliga hot, ryktesspridning kring falska fakta är något du får räkna med. Många chefer och medarbetare har berättat många historier om detta.

Som chef har du ett ansvar att konfrontera dessa situationer. Jag vet många som försökt och själva nästan gått under. Det kräver mod, kunskap och ett stabilt psyke.

Självklart är detta en minoritet vi talar om men den situation de skapar är så nedbrytande att det ibland upplevs som de är fler. Men om du upptäcker att du har en sådan person på arbetsplatsen måste du agera, oavsett om du är chef eller medarbetare. Det är gruppen och teamet som står starkt tillsammans som kan hantera en sådan här person. Ensam är det svårt, oavsett roll.

Så samarbeta i den här frågan istället för att du ensam på kammaren grubblar över vem av er som är galen. Då har psykopaten lyckats med det han eller hon önskar.

Genom samarbete kan både chefer och medarbetare skapa en bra tillvaro där dessa individer inte får samma möjlighet till negativ påverkan.