Vad händer egentligen i hängmattan?

Det sägs att många chefer funderar på att byta jobb. Funderingarna blir som starkast när man är ledig. Kanske funderar man på att hoppa av chefskarriären helt och hållet. Slippa ansvaret och bördorna.

Många chefer jag träffat har från tid till annan tankar på att göra något annat. Vissa som har privilegiet tar ett eller flera sabbatsår, seglar jorden runt eller uppfyller andra drömmar. Det är oftast en utopi för mellanchefer eller för de som måste ha sitt jobb för att kunna betala räkningarna.

Vad är det som får oss att tvivla och att inte känna lust till det vi gör? Varför kommer dessa tankar och varför gör vi inget åt dem?

Oftast vet vi inte vad vi vill eller vågar känna efter. Tänk om vi kom på att vår karriär inte är den vi vill ha? När jag var liten träffade jag en person som hade fått sin första stroke. Han berättade för mig att hans liv var fel. Han var chef och utbildad ingenjör men ville egentligen bli barnläkare, han var humanist sa han.

Jag undrar hur många människor som har hamnat på en väg de egentligen inte valt. Många känner så men att göra något åt det kan kännas övermäktigt.

Men det går ju att välja om! Det går att ställa krav på vad man behöver för att kunna känna lust och energi i sitt jobb. Ibland glömmer chefer bort det. Att vi också måste kunna kommunicera vad vi behöver och inte alltid förutsätta att vi ska lyckas genom att trolla.

Många chefer vittnar om att man tar sitt uppdrag utan att kanske ha tänkt igenom vilka förutsättningar som behövs. Man känner sig lite illa till mods att komma med krav för att man är rädd att inte få uppdraget eller att framstå som okunnig.

Kanske skulle ett löfte under ledigheten vara att reflektera över vad man skulle behöva för att kunna göra det bästa av höstens arbete och uppnå det resultat man är där för. Om det mot förmodan skulle vara så att du inte får det du behöver har du i alla fall fått svar på vart andra står och kanske kunna göra en bedömning om det är något som kan fungera för dig.

Min erfarenhet är det är lättare än man tror att få gehör för det man behöver och att det snarare handlar om att våga vara tydlig med det. Så det som borde hända i hängmattan är inte en frustration över det jobb du har idag utan vad du kan göra för att skapa en bättre utgångspunkt när du kommer tillbaka.

Om du vågar så vinner du, åtminstone självrespekt och en mer energifylld tillvaro!