Leda i motvind eller medvind?

I veckan fick jag en intressant fråga om det behövs olika ledarskap för högkonjunktur respektive lågkonjunktur. Det debatterades också ledarskap på ett event jag besökte häromdagen och att det behövs ledarskap för att förstå manligt, kvinnligt, HBT-personer etc. etc.

Tanken slog mig att det finns många som letar efter svar kring viket ledarskap som behövs i olika situationer. Att leda i svåra tider har ansetts kräva en annan typ av ledare än när konjunkturen är med dig.

Första gången en chef som enbart har erfarenhet av goda tider, ställs inför en nedgång i ekonomin, så är det självklart svårt att ställa om. Men alla chefer måste kunna leda i svåra tider, särskilt som världen blir mer och mer komplex.

Tanken för mig tillbaka till det situationsanpassade ledarskapet, ett modeord tidigare men så klokt fortfarande.

Om varje ledare visste hur man skulle hantera svårigheter och kriser på det känslomässiga planet till att börja med och dessutom hade kunskap om hur en sådan situation ska hanteras rent affärsmässigt och processmässigt skulle det inte behövas något särskilt ledarskap i varje given situation utan ett ledarskap som kan förändras och utvecklas givet varje ny situation.

Att leda människor som på olika sätt inte faller inom den givna normen i samhället skiljer sig inte från att leda i största allmänhet. Vad nu normen är framöver? Kanske är det som upplevs som udda det som är normalt och normgivande på sikt?

Som chef och ledare måste man se människor som individer och vad de kan göra för företaget och hur de kan lyckas i sitt uppdrag och sina roller. Det är oavsett vilka de är, vilken bakgrund de har eller vilka personliga intressen som styr deras vardag.

Kanske är det så att ledare behöver träna på att möta olika människor, kulturer och tillstånd i största allmänhet och inte göra frågan till något annat än vad den är.

En ledare som har förmågan att anpassa sig och sin ledarstil till den nu rådande situationen är en mer eller mindre ett krav idag. Om vi tänker helhet så kanske vi kan slippa indelningen i hur ledarskapet ska vara för att passa nya generationen, 40-talisterna, kvinnorna, männen, människor med annat etniskt ursprung eller HBT-personer.

Visst är det intressant att förstå olika grupperingar men i slutänden är alla individer.

Vi vill gärna ha mallar för hur vi ska agera och hantera olikheter och utmaningar. Men är inte mallen just att det saknas en mall, att det handlar om att kunna förstå varje given situation och välja det som passar bäst just då?

Annars finns det en risk att vi själva skapar fördomar och murar i vårt eget ledarskap.