Androgyn ska man vara

I början av 90-talet myntades ett begrepp kring den perfekte chefen. Han eller hon skulle vara androgyn. Man menade förstås inte utseendemässigt utan att kunna balansera den feminina och maskulina sidan hos sig själv.

En del män blev rädda att uppfattas som kvinnliga och en del kvinnor att uppfattas som manliga. Det är ju lite tabu kring ämnet sen tidigare.

Debatten kring genus är ganska tröttsamt och det tycker många. Därför blandar man ihop androgynt med genus.

Att kunna ta tillvara hela människans potential istället för att vara halv ses väl som självklart. En chef och ledare behöver kanske vara ännu bättre på detta.

Jag fick en fråga under en av mina föredrag nyligen. En av åhörarna undrade om anledningen till att jag vågade berätta om mina lärdomar och misstag inte berodde på att jag var kvinna, att en man skulle vara mer prestigefull?

Frågan har aldrig dykt upp tidigare men kanske är det så att vi omedvetet tolkar in det maskulina och det feminina i våra bedömningar.

I mitt fall har det nog snarare handlat om att plocka fram min feminina sida. Jag har jobbat i många maskulina kulturer och miljöer och när jag sedan bytte bransch fick jag känna på den obalansen. Jag var tvungen att hitta en bättre balans mellan dessa två sidor för att kunna vara en bättre chef i just den situationen.

Att öppet tala om detta kan verka provocerande för många. Men jag har en del väldigt manliga vänner som öppet erkänner att deras styrka ligger i att de vågar härbärgera sin feminina sida. Det betyder inte att de är omanliga, tvärtom. De är alphahannar i kvadrat.

Vi kan också se via undersökningar jag bl a var med och gjorde när jag var i rekryteringsbranschen, att kvinnor antar en mer maskulin approach när de kommer upp på höga chefsnivåer.

Hur ser ditt eget ledarskap ut? Vågar du ens tänka dessa tankar och finns det några bra exempel på hur den androgyna chefen lyckats just därför att han eller hon har en balans inom sig?

Ämnet är fortfarande lite provocerande för de som kanske inte vågar titta utanför ramarna. Men för de som på allvar vågar bottna i frågan, finns mycket att hämta.

Vad vågar du?