söndag 14 november 2010

Chefens livförsäkring?

Tänk att du kunde läsa dina medarbetares tankar, eller din egen chefs. Då skulle du förmodligen bli något oroad över alla de förväntningar som finns på dig. Jag menar inte de som är mätbara och utkommunicerade, utan de som är outtalade.

Hur sjutton ska en chef kunna bli betraktad som bra om han eller hon har en mängd outtalade förväntningar som rimligen inte kan uppfyllas? För i varje medarbetarundersökning blir du just det, bedömd.

Som chef har du med automatik en massa förväntningar på dig. Några konkreta men en hel drös outtalade. Som bekant är det brustna förväntningar som leder till besvikelser.

En person som förväntas leva upp till något, som omgivningen bestämt, men som han eller hon är omedveten om, skapar situationer där det blir svårt att bli hjälte. Ska chefen bli hjälte? Ja, varför inte? Alla måste få en fair chance att kunna prestera gentemot sina mål.

En chef ska kunna mycket, ibland allt. Se allt, veta allt. Ja till och med vara tankeläsare ibland. Vi människor har ofta en ful vana att tro och vilja att vår omgivning ska förstå och lista ut våra tankar och behov utan att vi behöver säga något, det upplevs som mer gediget och äkta då.

Att som chef inte ha koll på förväntningarna är väldigt vanligt. Att reflektera över det är inte alls lika vanligt. Det är oftast det ämne som de chefer jag mött blir mest berörda av och som många inser att de behöver ta tag i.

Att ha ekonomiska mätbara mål eller mjuka mål som är mätbara brukar vara en självklarhet, men alla andra outtalade förväntningar, det där som finns i var och ens huvud tar vi sällan upp. Det kan handla om individers önskan att bli sedd, slippa ansvar kanske eller helt enkelt bli ledd.

Att leva upp till varje individs förväntan är mer eller mindre omöjligt. Man behöver göra ett val. Men för att skapa en så bra grund för sitt ledarskap som möjligt behöver man sätt ramen för förväntningarna själv och kommunicera det till omgivningen.

En del chefer väljer att fråga sina medarbetare vad de förväntar sig av en. Det är en metod men då riskerar man att skapa ännu mer förväntningar.
Bättre att utgå från dig själv och vad du vill och kan åstadkomma, sen kan du undersöka om det är vad som förväntats av dig. Om det finns ett gap så kan du i alla fall diskutera det och varför just den typen av förväntning är ohållbar eller kanske orimlig.

Den senaste tiden har det pågått en liten reklamkampanj kring chefens påverkan på medarbetarna. Det är chefen som får folk att sluta påstås det.
Kan det kanske bero på otydliga eller ohållbara förväntningar? Alla chefer kan ju inte vara så dåliga att alla medarbetare vill sluta! Det måste finnas två sidor av myntet.

Som chef är det viktigt att våga sätta gränser och göra avgränsningar. Det är också ett sätt att få reda på hur långt ifrån eller nära man är varandra kring uppfattningen om vem som gör vad och varför.

Vad är rimligt att du ska kunna göra? Det är alltid trevligt att bli sedd som en ny messias på posten, den som ska rädda och göra gott och allting till det bättre, men ingen chef har alla de egenskaperna. Gå inte i fällan att bli upphöjd till skyarna av fel anledning. Fallet kan bli väldigt stort och smärtsamt.

Om du inte vet vilka outtalade förväntningar som finns på dig, är det dags att du sätter ramen för vad andra kan förvänta sig av dig och också vad du kan förvänta dig av din omgivning.

Det är DIN livförsäkring för chefskapet!

Inga kommentarer: