Varför ska det vara så svårt med mångfald?

Från tid till annan debatteras ämnet om bristen på kvinnor på ledande positioner i näringslivet och organisationer. Regeringen har dragit igång ett arbete kring styrelserepresentation av kvinnor och i en artikel i en av våra stora dagstidningar uppmanade reportern kvinnorna att själva börja ta ton. Han menade att rädslan för att få sin karriär förstörd kanske håller tillbaka att kvinnorna ryter till.

För nästa två år sedan gjorde företaget jag var på en undersökning kring vad som är på agendan när företag rekryterar. Det var tyvärr ett nedslående resultat som kom fram. De flesta vill inte ha mångfald, de vill göra som de alltid gjort, inte utmana invanda mönster. Samma typ av person med samma bakgrund på samma plats. I veckan som gått, refererades det i en av våra största dagstidningar till en ny undersökning som visade att man inte anser att mångfald är viktigt.

Inte förvånande men alarmerande. Det finns ett antal exempel och undersökningar som visar att chefer ogärna tillsätter personer som kan konkurrera med deras position eller roll. Att både välja personer som är lik en själv, som inte kompletterar en eller undvika att ta in personer som kan utmana ens ställning, ja om man hårddrar det hela så verkar det vara alltför många som rekryterar på det sättet.

Självklart finns det en mängd personer som inte gör så, men det allvarliga är att de ändå finns. Hur mycket mer framgångsrika skulle företag bli om de vågade ta in en större bredd av kompetenser? Det skulle vara intressant att göra en sådan studie.

Jag har träffat mängder av människor som av olika skäl inte riktigt kommit in i arbetslivet igen. De har inte de rätta kontakterna och nätverken men det är brillianta. Jag känner till många exempel på potential som förgås till förmån för personer som man tror passar bättre, för att de inte kan utmana, ställa krav eller helt enkelt komma med bättre idéer än de som redan sitter där.

Vår rädsla att inte vara dugliga och behovet av att bibehålla makt verkar vara några av de anledningar som gör att verksamheter ibland står stilla eller går bakåt.

Tänk om varje chef skulle börja rekrytera åtminstone en person varje år där man tänkte utanför ramarna. Jag måste erkänna att av ren slentrian så är det enkelt att falla på eget grepp. Men de bästa rekryteringarna har jag gjort när jag valt någon som kan komplettera mina egenskaper. Att rekrytera någon som är bättre än jag har alltid varit självklart. Varför det? Jo man blir inte bättre än sina närmaste medarbetare. Utan det kan ingen chef lyckas med sitt uppdrag.

Så när det är dags för nästa rekrytering, tvinga dig själv att tänka annorlunda än du gjorde sist. Våga utsätta dig för någon som kan utmana dig, komma med bättre idéer och ta över ditt jobb.

Om du vill lyckas med ditt ledarskap, våga anställa med nya ögon!