Nya tidens kommunikation

Jag lyssnade på ett föredrag för en kort tid sedan som handlade om nya tidens medier och att företag och privatpersoner påverkas av att omgivningens möjligheter att tycka och tänka fritt.

Självklart är det intressant med alla olika verktyg som finns för att dela med sig av sina åsikter och tankar. Bloggar har ju sin positiva effekt på många sätt. Dock har det på senare tid t.ex. varit ett flertal kända bloggare som slutat skriva eftersom de anser sig närmast trakasserade och påhoppade.

Det måste finnas en stor frustration kring allsköns frågor som många får möjlighet att lätta på trycket kring men det blir också svårt att bedöma vad som är fakta och fiktion och en åsikt kan lätt göras till en sanning.

När jag möter chefer och ledare, främst i föreläsningssammanhang, pratar vi ofta om att dagens ledare är mer utsatta och nu också får utså publika åsikter vid sidan av de interna som alltid finns i verksamheten.

Jag vet att det har en viss påverkan för många chefer som drar sig för att göra tuffa saker, att våga gå hela vägen kring förändring och utmana gamla mönster. Det flesta chefer är ju där för att göra det som de är tillsatta att göra och kan inte blidka allas åsikter och uppfattningar. Huvuduppdraget spelar inte alltid ihop med vad alla i organisationen tycker.

Det är en sak att bli ansatt i vardagen i sin egen sfär, en annan sak att bli det publikt och för det man gör just nu eller har gjort. Det är tyvärr svårt för många att skilja på roll och person och chefens person blandas nästan alltid ihop med vad han eller hon gör i sin roll. Det finns till och med chefer som blir hotade privat pga av något beslut de tagit i sin yrkesmässiga roll.

När man som chef sticker ut och har en åsikt eller våga göra sådant som kan skapa irritation eller missnöje, finns det alltid en risk att vederbörande blir personligt ansatt på ett mer publikt sätt idag.

Ju mer irritation och påhopp, desto mer mod hos chefen? Ja det är frågan. Det finns en moralisk och etisk gräns för när chefer (eller andra personer) hängs ut i olika situationer baserat på anonyma inlägg. Eller är det bara en effekt över rädslan att lösa eventuella besvikelser mellan fyra ögon?

Mod handlar ju om att se nyktert på det som sker i en organisation och det kanske inte alltid är så lätt när man blir drabbad. Ansvaret ligger hos alla att blir fria från frustration och hämndbegär. Eftersom chefen sitter på makten är det inte självklart att man vågar utmana.

Den nya tidens kommunikation öppnar upp möjligheterna att få ventilera sina åsikter men också att ohämmat få kritisera. Som ledare och chef får vi på många sätt acceptera att vi provocerar likväl som att vi inspirerar. Det är dock provokationerna som får mest utrymme.

Tänk om varje chef skulle skriva om medarbetare, skulle det vara kutym? Nej. Det skulle bli ett ramaskri kring översitteri, diktatorsfasoner och personliga påhopp. Ett annat perspektiv?

Att skilja på roll och person, ska det verkligen vara en omöjlighet när det gäller chefen?