Money talks

Att vara en ledare som öppet prioriterar sina medarbetare och tycker att mjuka frågor är viktiga, behandlas inte alltid med respekt. Det kan ju låta förskräckligt, men jag upptäckte tidigt i min karriär att vägen till att kunna göra skillnad som chef var att prata om pengar men agera för människor. Pengar kommer alltid före människor oavsett vad du tycker.

Att sedan människor, i alla fall i tjänstedrivna organisationer, skapar underlaget för pengar, verkar inte alltid vara helt klart och tydligt för många. Eller är det bara så att det är jobbigt att handskas med människor och det är enklare att räkna pengar.

Av princip så ska man tro på och stå upp för sina värderingar. Men jag upptäckte ganska snabbt att genom att göra det, undergrävdes min förmåga att kunna leda och därigenom prestera resultat. Det betyder att jag fick hittat ett sätt att vara en humanistisk chef utan att skylta med det i första steget.

Jag antar att det finns de som känner igen sig. Jag har t.ex. träffat flera pensionerade män som efter att ha lyssnat på några av mina föredrag, erkänner att de egentligen inte alls ville agera som de gjorde då de var chefer, att de själva mådde dåligt för att de var tvungna att agera inhumant. Jag vet inte om det är ett ”sent ska syndaren vakna” syndrom, eller om det på riktigt är så att det finns fler som ägnar sin tid till att göra det som man tror att andra vill, att spela okänslig. Jag är beredd att tro att de verkligen menade vad de sa.

Hur ska man då få den respekt och det förtroende som krävs för att kunna leda en verksamhet men ändå vara en humanist i sitt sätt att leda? Taktiken ligger i att alltid inledningsvis fokusera på resultatet och pengarna, både i agerande och i kommunikation, för vad vi än tycker, så är det detta som ger en verksamhet i näringslivet dess existensberättigande. Det är inget fult i det. Sedan gäller det att smyga in och hitta en balans mellan fokus på resultat och fokus på människor.

Idag ställer blivande anställda stora krav på att arbetsgivaren agera med respekt, att värderingarna överensstämmer, annars är de inte intresserade av jobbet. Den kommande generationen har än mer krav på att själva få ut något av sitt jobb. Det betyder att du som chef inte kan bortse från att du måste ha ett mer öppet förhållningssätt till människor och deras behov.

Du kan vara idealist och vägra låta dig styras av andras syn på saker och ting, men du kan också vara realist och inse att om du vill uppnå dina mål, så måste du ibland spela på de premisser som finns. Ska du kunna förändra något så måste du också förstå hur systemet hänger ihop, även om du inte gillar det. Det kallas kanske taktik på finare språk och manipulation när det upplevs som negativt. Är ditt syfte att skapa en humanistisk verksamhet med fokus på resultat så har du inget val.

Om du öppet värnar om de mjuka frågorna som prioritet ett kommer du att minska dina möjligheter att få chansen att prioritera de mjuka frågorna. Så den humanistiske chefen måste lära sig systemet för brist på empati. Bara så kan du göra skillnad. På humanistiska premisser.