Jag var på ett seminarium i veckan där man talade om lönesättning och löneskillnader mellan i det här fallet roller, men också genus. Det framkom bl.a. att kvinnor har mer än 20% lägre lön än män på motsvarande chefspositioner. Skillnaden i löner var störst i chefsledet.
Vad beror det på? Ja, ingen hade ett entydigt svar. Det fanns en antydan om att kvinnor kanske är lite för snälla och inte begär vad de borde. Det fick mig att återigen börja fundera på kring konsekvenserna att i affärssammanhang vara för snäll.
Jag läste också senare i veckan, att det kommit ut en bok som handlar om en man som genom åren alltid varit schysst, tänkt på andra före sig själv och inte förordat sig själv i yrkessammanhang. Han tyckte själv att han aldrig lyckades medan han såg mer elaka typer i omgivningen komma framåt. Han bestämde sig för att spela det spel omgivningen gjorde och kom uppenbarligen att lyckas bättre, karriärmässigt. Han bestämde sig för att bli elakare och det visade sig vara bättre för hans egen framgång.
Är det så att snällhet inte lönar sig?
I förra veckan pratade jag med ett gäng gamla kollegor om detta. Att de snälla oftast är de som får stryka på foten och kommer till korta i yrkessammanhang. De som gjort ett bra jobb men inte alltid skrivit det på näsan för omgivningen, inte heller får de spännande jobben eller möjligheterna, trots att de erfarenhetsmässigt är som klippt och skurna.
Mannen som skrev boken säger att snällhet inte lönar sig. Det ger ju följaktligen ett argument till att bete sig som en skitstövel i någon form. Eller att förklara varför sådana alltid överlever trots illa gjorda prestationer. Det verkar enklare att vara en stygg typ.
Jag vägrar acceptera att lyckat ledarskap inte innehåller empati och humanism. Det är kanske inte exakt samma sak som snällhet, men angränsar . Min erfarenhet säger mig att det är just förmågan att förstå och sätta sig in i andra människors situation och med humanismen som verktyg, som får företag och människor att växa och prestera resultat.
Det är dock inte så enkelt och att vara idealist är farligt. Det är då man jobbar på och tror att det räcker, det är då man blir omkörd på insidan av någon annan, någon som har en mindre idealistisk syn på livet.
Jag tror tyvärr att den humanistiske chefen måste lära sig hur den mindre humanistiske chefen tänker och agerar. Det underlättar att förstå spelets regler, det är först då du kan bli riktigt skicklig.
Så det är bara att sätta igång att träna. Kanske kan du studera någon i din omgivning och dokumentera hur han eller hon har gått tillväga. Du kan också mer krasst börja välja bort situationer eller jobb där du vet att du inte vill eller kan spela just det spel som gäller där.
Jag har många gånger sagt att ”den goda chefen måste lära sig den onda chefens taktik för att överleva”. Min kommande bok har till och med den titeln.
Så gör upp med idealisten. Du behöver inte byta sida och bli elak, men det hjälper inte alltid bara vara snäll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Insåg för åtta år sedan när jag jobbade som mellanchef på Riksförsäkringsverket att det var en förutsättning att förstå och spela enligt den intrigerande kultur som fanns där. Jag lärde mig (om än inte fulländat eftersom det inte ligger för mig :) att plantera idéfrön på rätt ställen och se dem växa i organisationen så att de bröt genom asfalten på rätt ställe som en vacker maskros ;)
Apropå kvinnor och män är det rätt intressant att se hur du använder männen som norm :) Att säga att kvinnor har 20% lägre... istället för att männen ständigt roffar åt sig 25% mer... gör ju mannen till norm och kvinnan till undantag. Även om det är sant och att det är kvinnor som i vissa fall kan behöva ändra beteende, så fastslår det ändå omedvetet att det är kvinnorna som är de udda, de annorlunda. Jag skulle vilja se en helt annan retorik där vi utgår från ett kvinnligt perspektiv.
Bra att du tar upp frågorna, de är superviktiga!
Det glädjer mig att du tänker utanför normen. Många utgår ofta från mannen som norm och visst är det intressant hur man uttryckte sig på seminariet, att kvinnor tjänar mindre. Denna gång var utgångspunkten kvinnornas situation. Absolut tänkvärt att vi som debatterar normen själva faller i på eget grepp. Tack!
Tack för den här bloggen! När min man såg boken du refererar till så tyckte han att jag behövde läsa den. Kanske ska jag, men jag tänker inte bli "elak" för det. Jag tror på snällhet (har läst Einhorns bok "Konsten att vara snäll"). Om framgång bygger på att sko sig på andras bekostnad etc. ja, då väljer jag bort att vara framgångsrik.
Det var skönt at se att det finns människor i höga befattningar som verkar ha samma världsbild. Då finns det hopp för mänskligheten. :-)
Tack för dina ord. Man ska aldrig ge avkall på sina värderingar. Ett humanistiskt ledarskap räcker inte alltid och lyckas inte få fotfäste bara för att det har en god avsikt. Det är viktigt att skaffa sig en bra förutsättning för att bedriva ett sådant ledarskap, det gör man tyvärr genom att till stor del vara realist, inte idealist. Även om det skulle vara trevligare att inte alltid tänka efter före utan bara vara.
Skicka en kommentar