Surpuppor lever inte lika länge

Jag har alltid hävdat att det mänskliga psyket kan göra underverk. Att när vi väl bestämmer oss för något så kan det också ske. Inte så att vi kan flyga av egen kraft bara vi vill (vem vet förresten) men det finns många historier om hur olika människor gör det mest otroliga med viljan som den starkaste drivkraften.

Ni kanske har hört historien om gräshoppan i burken. Om man stänger in en gräshoppa i en burk och skruvar på locket, sägs det att den hoppar till locket och slår i, gång på gång. Om man lämnar den där ett tag och sedan skruvar av locket, sägs den hoppa till samma nivå, igen.
Ibland har jag mött människor och organisationer som har fått ett lock påskruvat. Det tror att det finns hinder fast ingen har tittat efter på länge och kollat att locket är av. Det innebär att de fortfarande hoppar till samma nivå och inte inser att det finns en annan värld och andra möjligheter utanför.

Gränsdragningen har blivit en sanning på riktigt och man tror på fullt allvar att det inte går att komma utanför burken. Det tar lång tid att gjuta mod igen i människor, att få dem att våga och våga tro. En del tycker kanske det var skönt att veta var begränsningen finns, en del har inte ens funderat på att det finns en begränsning.

Enligt forskning jag läst om de senaste månaderna, har man nu bevisat att surpuppor lever 7,4 år kortare än de med positiv livssyn. Man vet också att inom idrotten är den mentala inställningen A och O för framgång.

Det är ju enkelt att säga för oss som har det bra, eller? Men kan det kanske vara så att de som lyckas påverka sitt liv också har en mental inställning att det går. Visst drabbas vi olika av sorg och andra händelser i våra liv, men det är bevisat att människor med samma livssituation lyckas olika bra, mycket beroende på inställning.

Drivkraft, lust att förändra, att känna att man kan påverka utgången av livet, är en gåva som också ger en möjligheter. Som ledare och chef har man ett stort ansvar att gjuta mod i människor. Många skulle kunna uppnå sin fulla potential om de verkligen trodde att det var möjligt.

Att hjälpa människor och grupper att se möjligheter, att problem kan lösas, ger en enorm kraft och energi i ett företag. De flesta framgångsrika företag har detta i sin kultur. Där premieras man för att våga hoppa utanför burken, ja till och med att skruva av locket. Kreativitet och framåtandra ses som en resurs, inte ett hot.

Men mycket sitter i självkänslan. Om man fått höra stora delar av sitt liv och sedan i sitt yrkesverksamma liv, att man inget duger till, ja då är det en utmaning att våga tro på att man kan påverka och förändra.

Det finns ju studier som visare hur tvärsnittet av människor reagerar i en krissituation. Hälften blir apatiska, en fjärdedel blir kaotiska och en fjärdedel handlingskraftiga. Jag är övertygad om att man kan träna sig till det senare.

Som ledare tycker jag att man har ett ansvar att ge människor förutsättningar för att se glasburken utan lock, och inspirera till att våga hoppa utanför. För de som har den drivkraften naturligt kan det tyckas som förspilld energi att inte bara ta med de som redan kan. Men finns det en vilja kan det mesta göras. Om man inte kan och inte vet så kan man alltid träna sig och ta reda på. Men om viljan inte finns blir det svårt.

Så som chef har man mycket att vinna på att inspirera till att våga vilja. Man bidrar till den personliga utvecklingen för människor, men också till ett gemensamt bra presterat resultat. Framgång föder självförtroende. Självförtroendet skapar trygghet, glädje och ytterligare framgång.