Har chefen blivit blassé?

Som ledare, beslutsfattare och chef, står man ofta inför en balansgång mellan kortsiktiga mål och långsiktiga visioner. Ork och energi är avgörande för organisationens framgång, men ibland resurserna bli uttömda.

Chefer är ofta under konstant press att leverera snabba resultat. De står inför krav från aktieägare, styrelse, och andra intressenter. Det är lätt att fastna i den kortsiktiga synvinkeln, där kvartalsrapporter och månadsresultat dominerar agendan. Men vad händer när chefer blir så fokuserade på det som är här och nu, att de förlorar synen på det långsiktiga?

Det är inte ovanligt att chefer, trots sin erfarenhet och kompetens, tillåter sig själva att bli bekväma. De vågar inte utmana det etablerade. De vågar inte ifrågasätta om det är rätt att enbart jaga kortsiktiga mål. Istället följer de kanske strömmen, rädda för att sticka ut eller riskera sin egen position.

Men vad kostar det egentligen att vara kortsiktig? Att enbart fokusera på kvartalsresultat och snabba vinster kan leda till konsekvenser. De flesta vet om det, men man fortsätter ändå. Beror det på att man inte kan eller vet vilka andra vägar som finns? Troligen också för att ens jobb hänger på det.

När chefer inte vågar tänka långsiktigt, riskerar organisationen att missa möjligheter till innovation och utveckling. Det blir svårt att investera i forskning och nya idéer när allt fokus ligger på kortsiktighet. Om chefer enbart belönas för kortsiktiga framgångar, kan det påverka personalens motivation negativt. 

Långsiktiga mål ger en känsla av mening och syfte, medan enbart kortsiktiga mål eller framgångar kan kännas meningslösa.Visst, omedelbara bekräftelser är viktiga också och kanske är det dessa man söker.

Organisationer som bara tänker kortsiktigt riskerar att skada sitt varumärke och sin långsiktiga hållbarhet. Miljöfrågor, socialt ansvarstagande och etik blir lidande när kortsiktiga vinster prioriteras.

Det är dags att våga sätta siffror på vad det kostar att vara kortsiktig. Att bara fokusera på det som syns i det korta perspektivet kan vara dyrt på lång sikt. Det handlar inte bara om pengar, utan kansk eäven om organisationens överlevnad och framtid.

Kan det vara så att chefer som har ett mer kortsiktigt perspektiv är de som anställs i första hand? De kan vara skickliga på att maximera resultat på kort sikt, men vad händer när det långsiktiga perspektivet försummas? Det är en balansgång som kräver mod och insikt. Kankske finns det en risk att chefen har blivit blassé när energin och intresset för det långsiktiga sviktar. Att våga ifrågasätta, sätta siffror på bristande långsiktighet och investera i hållbarhet är inte enkelt, men nödvändigt. Det är den långsiktiga visionen som formar en organisation och dess framtid.

Vad händer när det saknas visioner. Både från ledaren och chefen, men också om ledarskapet?

Hur ska man balansera ens egen rädsla för att inte visa ommedelbara resultat, med insikten om att det långsiktiga behövs? Vill någon lyssna och vågar chefer tvinga fram ett lyssnande.

Eller väljer man som ledare att undvika verksamheter som bara tänker här och nu? Vågar man det, eller hänger man med och hoppas överleva lite längre?

Det är den stora frågan.