Klarar vi att tänka annorlunda?

I dessa utmanade tider läser vi dagligen om hur nya sätt att erbjuda sina produkter och tjänster blir till och hur en kris eller utmanande situation öppnar nya dörrar. Det intressanta är att se hur detta kommer att framstå med facit i hand.

Att utmana sitt sätt att tänka är svårt när man inte vet hur man tänker. Experter anlitas ibland för att hjälpa till med att definiera vem du är och vilka svagheter du ska jobba på, eller hur du behöver förändra ditt sätt. Det gäller ofta när ledare vill eller ska ta en verksamhet till en ny nivå.

Men är det verkligen detta som ger resultat?

Att bli medveten om sina perspektiv och hur de ligger till grund för hur vi väljer att approchera en given situation, är något de flesta är omedvetna om. Att träna på detta ger synliga resultat. De flesta tänker på personligheter eller egenskaper, mest för att vi har lärt oss att dessa verktyg finns. Men hur skulle det vara om vi istället blev medvetna om hur vi gör?

Att i efterhand se vilket resultat som uppnåddes och för att sedan stanna upp och analysera vad det egentligen var som skapade resultatet, är ofta en svag länk i kedjan.

Man drar ofta till med enkla saker som att vi dubblerade antal aktiviteter, vi gjorde mer av det vi brukar göra, eller kanske vi slutade göra det vi inte skulle göra. Men sällan tittar man på tillvägagångssättet och varför det blev som det blev.

Med alltför stort fokus på att vi ska ändra, tänka annorlunda etc., finns det en risk att vi tappar vårt styrka helt. Det är som att byta sportgren mitt i en säsong. Visst, ibland måste man byta, men då bör hela plattformen bytas ut, så att vi inte har något val utan måste börja om. För att detta ska fungera, krävs något alldeles extra ordinärt.

Just nu har vi faktiskt val. Vi talar om att vi kommer att kommunicera annorlunda, ha en annan social approach, men vem vet det? Det intressanta är att bli medveten om hur det var vi agerade.

Några av oss blir kreativa och hittar på nya lösningar. Frågan är om dessa lösningar är användbara, eller bara ett sätt att hantera sin egen prestationsångest? En del förblir förstenade och vet varken ut eller in. De kanske till och med upplever stark uppgivenhet och gör ingenting, eller så leder uppgivenheten till att ompröva sina livsval.

Flera aktörer tjänar på den nya situationen, men frågan är om samma efterfrågan kommer att finnas när saker landat i verkligheten som den blir.

Vårt eget perspektiv är vårt eget. Utan det blir vi identitetslösa. Som ledare tror vi att handlingskraft är det som räknas. Men om handlingen sker omedvetet, eller med en fast övertygelse om att ha rätt, ja då är själva handlingen kanske inte värd något.

Att fastna i ruset av att hitta vägar framåt och kanske vara den som nu surfar på en ny våg kan vara lika farligt som att vara uppgiven.

Att medvetet förstå och kunna sätta fingret på mitt tillvägagångssätt gör att du kan lära om, lära nytt, inom vissa gränser.

Att tro att vi ska kunna vända ut och in på vårt sätt att göra saker är kanske ett önsketänkande. Men genom att bli medveten om hur vi gör, kan vi komma längre.

Det är vad du gör som definierar dig som ledare och människa.

Vi klarar inte att tänka annorlunda om vi inte kan sätta fingret på hur vi tänker och varför. Bakgrunden till vårt tillvägagångssätt.

Frågan är hur många som kan beskriva detta med tydlighet? För sig själv och för dem som hen leder.