Chefen - ett lovligt byte?

I dag är det inte ovanligt att chefer hamnar i skottlinjen när det kommer till kritik och medial granskning. Men varför är det så att när en chef påstås bedriva ett dåligt ledarskap, blir det plötsligt helt okej att bedriva någon form av hetsjakt på dem? Och varför anses det acceptabelt och nästan självklart att utsätta en ledare för detta utan att fundera på sanningshalten, medan man lägger stor vikt vid om medarbetare upplever ett dåligt eller skadligt ledarskap och fokuserar på just dessa påståenden?

Många talar om att granka makten, men vem är det egentligen som har makt? Ledaren, eller de medarbetare som söker använda sin makt för att ibland kanske medvetet eller omedvetet skada en ledare?

Det är inte ovanligt att vi ser rubriker i tidningar och andra medier där chefer hängs ut och kritiseras hårt. Ett exempel är den senaste mediala stormen kring en influencer eller VD för ett statligt ägt verk där cheferna blev föremål för intensiv granskning och kritik. Det verkar som att när en chef anklagas för dåligt ledarskap, blir de ett lovligt byte för både media och allmänheten och det sprids en sanning om att chefer är förfärliga personer. Men de som anonymt anmäler sin chef, vad har de för värderingsgrund och människosyn?

Det finns en tydlig dubbelmoral när det kommer till hur vi behandlar chefer jämfört med medarbetare. När medarbetare upplever dåligt eller skadligt ledarskap, läggs stor vikt vid deras upplevelser och välmående. Men när en chef utsätts för kritik och hetsjakt, anses det ofta vara en del av deras roll och något de får tåla. Detta skapar en obalans där chefer inte får samma stöd och förståelse som medarbetare.

Chefer har makt och ansvar, vilket gör dem till naturliga måltavlor när något går fel. Det är lätt att peka finger mot den som har ansvaret och förvänta sig att de ska ha alla svar. De har ofta en offentlig roll och är ansikten utåt för organisationen. Detta gör dem mer synliga och därmed mer utsatta för kritik. Inbyggt i detta verkar det finnas en uppfattningen att chefer då får tåla kritik och till och med drev. 

Det finns höga förväntningar på chefer att leverera resultat och leda effektivt. När de misslyckas att leva upp till dessa förväntningar, blir kritiken ofta hård och obarmhärtig.

Denna hetsjakt på chefer kan ha allvarliga konsekvenser, både för individen och organisationen. Chefer som utsätts för intensiv kritik kan uppleva stress, ångest och minskad motivation. Detta kan i sin tur påverka deras förmåga att leda effektivt och fatta bra beslut. För organisationen kan det leda till en instabil arbetsmiljö och minskat förtroende för ledarskapet och att bra ledare väljs bort utan riktig analys.

Det är viktigt att vi strävar efter en balans och förståelse när det kommer till kritik av chefer. Precis som medarbetare behöver stöd och förståelse när de upplever dåligt ledarskap, behöver chefer samma stöd när de utsätts för kritik. Vi måste komma ihåg att chefer också är människor, med sina egna utmaningar och begränsningar.

Chefer är ofta lovliga byten för kritik och hetsjakt, men det är viktigt att vi strävar efter en mer balanserad och rättvis syn på ledarskap. Genom att ge chefer samma stöd och förståelse som medarbetare, kan vi skapa en mer positiv och produktiv arbetsmiljö. 

Vi måste sluta se chefer som lovliga byten och istället arbeta tillsammans för att förbättra ledarskapet och arbetsmiljön för alla.

Chefer är också människor och ingen har betalt för att bli behandlad illa.