Det är nu det ska hända

Sommaren har passerat och det klassiska när vi alla går in i en ny period är höstplanering. Det är nu det finns ny energi och många ledare vill sätta scenen för nästa halvår.

I sedvanlig ordning har de flesta planen klar för sig och vilka aktiviteter som behövs. Det intressanta är att de flesta ledare tror att bara genom att sätta rätt aktiviteter så når vi det resultat som vi önskar.

En dimension som de flesta inte alls tänker på eller reflekterar kring, är att olika människor ser på saker med olika glasögon.

Att försöka förstå vad just var och en ser är nästintill omöjligt, om man inte tar reda på detta på ett mer faktabaserat sätt. Vi människor har tämligen svårt att själva kunna beskriva vår bild.

Så många chefer och ledare, inklusive mig själv har gått på myten att våra nogsamt planerade målbilder, där vi involverat alla och skapat engagemang, kommer att ta oss dit vi vill.

Jag vill inte skjuta i sank all den energi och fokus som är en stor del av framgången, men kanske är det dags att stanna upp och ifrågasätta, inte att vi driver igenom våra planer, utan hur.

Vi tror att om alla får samma bild och är med och känner involvering, då kommer alla att vara med på tåget.

Jag vill inte raljera, men om man provskjuter tanken, inser man att det kanske inte är så.

Vi försöker på olika sätt att skaffa oss kunskap om olika drivkrafter. Vem drivs av ekonomi, vem drivs av lust etc. etc. Men detta visar ju inte HUR själva exekveringen kommer att gå till och om målbilden appellerar till individen. Att vi ska bli bäst, omsätta mest eller ha någon annan kvalitativt mål som inte alltid går rakt in i hjärtat hos alla. Det är mer komplexa och subtila saker som påverkar.

Tänk om ledare tog sig utanför ramen att det är vissa aktiviteter, vissa personligheter och drivkrafter som avgör, och istället funderade en smula på om det kanske inte handlar om HUR var och en väljer att exekvera.

Nu börjar det kanske bli besvärligt. Det är enklare att göra som vi alltid gjort och välja en väg som är någorlunda greppbar. Men är det verkligen så? Är det inte att göra det för enkelt för sig?

Vi sliter alla hårt med att utveckla, förändra och leva upp till olika målsättningar. I dagens värld går allt fort och det är inte enkelt att hänga med. Kanske påverkar det människors förmåga att ha en fast bas, en identitet och det gör det svårare att veta vad man köper in på eller inte.

Enklare vore det kanske om ledaren bara bestämde hur det skulle vara och alla accepterade. Men i vårt samhälle fungerar det inte så.

Det är kanske inte alltid ledaren som ska förstå sin organisations drivkrafter eller vad som gör dem engagerade. Det kanske ligger något i att om varje individ förstod sin egen process och tillvägagångssätt bättre, skulle målen och aktiviteterna vara lättare att uppnå och utföra?

Eller är det kanske enklare att köra på och hoppas på att det blir som man tänkt sig?

Vågar vi stanna upp och kanske ifrågasätta om våra metoder är framgångsrika? Om de fungerar, vad är det som säger att det inte kan fungera ännu bättre.

När allt flyter, sker sällan utveckling.

Frågan är om det flyter?