Affärsmässigt uppförande

En klok vän till mig har lyft frågan kring hur olika ageranden hos ledare påverkar varumärket hos företag och verksamheter.

Idag verkar många vara alltför stressade för att fundera på vilka konsekvenser deras agerande får, när de väljer att inte återkoppla eller återkomma.

Kanske kopplar vi ihop en idé om att försäljare ska hållas kort, något som spridit sig till allsköns försök att få kontakt med olika personer. Visst, ledare med beslutsrätt får ofta påhälsning, just för att någon vill sälja sina tjänster, men vem vet vem denne "försäljare" är och vilka kontakter han eller hon har?

De bästa inom rekryteringsbranschen bygger sin framgång just på att hålla kontakten med alla de haft något att göra med.

Ledarskap handlar om att bemöta alla med någon form av respekt. Särskilt de som man tror inte betyder något. Det är lätt att negligera det som man tror är ovidkommande, men det kan visa sig att just det agerandet kan få förödande konsekvenser, både för den verksamhet man leder och för det personliga varumärket. Ofta går de hand i hand för ledare.

Att inte svara på mail, telefonsamtal eller återkomma när någon söker dig, verkar ha blivit ett allmänt sätt att agera. Betyder det då att det är acceptabelt?

Jag har fått höra att om ingen återkommer så är det lika med att inte vara prioriterad. Att alla inte kan prioriteras är ganska självklart, men vad sänder det för signaler? Vilken uppfattning får de som blir bemötta på detta sätt?

Vi lever i en värld där nätverk är vitt spridda och viktiga och idag är det svårare att bete sig hur som helst. Det finns alltid någon som känner någon och en ledare som inte lever som han eller hon lär kommer att få betala något pris för detta förr eller senare.

Hur svårt är det att vänligt bemöta andra? Att kort skriva ett svar som är ett nej?

Är det så att vi är lika rädda att avvisa andra som att bli avvisade själva? Kanske tror vi att ett tydligt avvisande ger konsekvenser senare. Men är det inte så att just ett tyst avisande är än mer negativt?

Alla kan ta ett nej men att inte få ett besked alls är ett exempel på svagt och otydligt ledarskap. Det är bättre med dåliga budskap än inga alls, precis som ett dåligt beslut många gånger är bättre än inget beslut alls.

Det är under stress de flesta visar sin rätta sida sägs det. Det är då ledare visar om de har civilkurage och en omtanke om annat utanför sin egen sfär.

Vårt arbetsklimat skulle förbättras avsevärt om vi började visa lite mer uppmärksamhet åt de till synes små men kanske väldigt viktiga sakerna.

Att bemöta andra människor med respekt. Att svara på deras förfrågningar, samtal eller andra kontaktinitiativ.

Affärsmässigt uppförande och ledarskap går hand i hand.

Kanske ett lämpligt nyårslöfte för 2015?