Är det så farligt om någon säger upp sig?

Under en av mina föredrag nyligen kom det upp en diskussion om att våga sätta ner foten och vara tydlig med medarbetare som man anser inte fungerar.

Det kan vara alltifrån personer som utmanar ledaren i hans eller hennes roll som auktoritet, att öppet ifrågasätta på ett mindre respektfullt sätt ellerhelt enkelt strunta i vad man kommit överens om, bete sig illa mot gruppen i allmänhet eller till och med mobba chefen genom att försöka misskreditera denna.

Det finns också exempel där man som chef går med på krav kopplat till lön, förmåner eller att slippa ansvar eller maska.

Nu låter det ju som om medarbetare är en skara hemska individer, oftast brukar ju chefen vara föremål för kritik, men faktum är att medarbetarna är ett större antal än cheferna varför det rent statistiskt blir fler utmaningar i frågan för en chef än för en medarbetare.

När man frågar vad det är som gör att chefer inte vågar vara chefer så får man ganska ofta svar som handlar om att man inte vill förlora en medarbetare. Det verkar mest handla om att någon slutar av eget beslut men också när någon gör det ofrivlligt.

Ingen är oersättlig även om det finns människor som har unika kunskaper i kombination med personlighet.

Kan det vara så att en uppsägning tolkas som ett misslyckande hos chefen? Att om denna hade gjort ett bättre jobb så hade personen stannat? Eller att personen anses vara oumbärlig för omgivningen och att chefen då får kritik för att ha drivit bort personen?

Ibland kan jag uppleva att det finns för lite förtroende för chefens beslut kring just individer. Det är sällan en chef vill göra sig av med en medarbetare av personliga skäl. Det är klart att det förekommer men majoriteten av svenska chefer vill gärna vara till lags.

Att avsluta en anställning för en person som man själv anställt kan av omgivningen tolkas som tecken på dåligt ledarskap. Men dåligt ledarskap är att ta hänsyn till vad andra tycker och tänker och sin personliga rädsla för vad andra ska säga.

Chefer begår misstag som alla andra, men att inte våga eller kunna rätta till dem är allvarligt.

Som ni kanske läst i några av mina andra blogginlägg är det kombinationen av resultat och värderingarna som är viktiga. Inte enbart resultat.

Att inte våga vara chef och ledare för att någon ska säga upp sig eller få sluta är en allvarlig utveckling.

Det kanske är så att man ska se det som positivt att man har varit med och bidragit till utvecklingen för en individ så att denna går vidare i ett jobb där han eller hon får en större eller mer passande utmaning. Att som chef se det som en del av sitt ansvar professionellt.

För en chefs ansvar är ju att utveckla sin organisation - och sig själv!