Söndagsångest?

Jag träffade en person för ett tag sedan som menade på att ångesten är större bland chefer än någonsin. Ångesten att inte räcka till, att inte lyckas, att inte synas, att inte vara något.

Han menade på att det bara är att studera mailtrafiken på söndagar. Då skrider de duktiga till verket, de som inte kan släppa, de som ständigt måste vara påkopplade.

Numera är det sällan jag mailar på söndagar, men jag måste erkänna att när jag får en släng av otillräcklighet och oro, ja då läser jag mail oftare än bara under kontorstid.

Att hantera sin söndagsångest inför kommande vecka kanske fungerar om man rensar sina mail?

Det man bör reflektera över är ju varför man måste ha ångest överhuvudtaget.
Alla är pressade på olika sätt, alla konkurrerar om överlevnad. Så det är kanske inte konstigt att man tror sig behöva visa sig på bettet hela tiden.

Men tänk om man drog ner lite på detta, skulle man då inte kunna prestera mer?

Om var och en tog sig en extra funderare på vad det är som gör att man måste sitta på söndagen och t.ex. läsa sina mail. Varför gör jag detta?

Jag gör det när jag har förlorat perspektivet, när jag tror att jag ska missat nåt, att jag inte ska duga eller göra det som andra förväntar sig. De som känner så har också en tendens att kräva av andra att de ska vara uppkopplade hel a tiden.

Vågar du bryta mot andras krav och sätta dina egna normer?

Vågar du utmana söndagsångesten?