Vad är problemet?

Den frågan ställde sig flera under den gångna veckan när Veckans Affärer utsåg Näringslivets Mäktigaste Kvinna 2008. Frågan gällde varför så få kvinnor når den så kallade toppen och varför det verkar vara svårt att nå dit.

Svaret är inte ett utan kanske flera, beroende på vem man frågar. Om jag får svara, vill jag först ställa en annan fråga: "varför väljer vi det som vi redan känner till före det som verkligen skulle vara det bästa för situationen”?

Ibland undrar jag om vi alla har ett problem med att våga lita på vår erfarenhet, kompetens och intuition. Att vi måste ha starka bevis för att t.ex. en tillsättning på en nyckelposition verkligen ska slå väl ut. Vi litar på vad andra säger och helst de vi redan känner. Eller de som har någon sorts kvalitetsstämpel. Vi letar bevis i CV och hos referenser, men är detta verkligen ett bevis i sig? Vi litar mer på andras referenser än vårt egna intryck?

Vill vi vara riktigt säkra, låter vi människor jobba länge i den verksamhet de finns i, så att vi verkligen kan testa och när det är dags, ja då vet vi med säkerhet vad vi får? Man ska självklart inte riska i onödan, men är de metoder jag räknat upp en garanti? Nej det är inte min erfarenhet. Eftersom alla människor har sin syn på vad som är bra eller inte, sin syn på vad de uppskattar eller inte hos någon är det märkligt att man ändå väljer det man känner igen, det behöver ju inte bli det bästa.

Man brukar säga att om man gör exakt det som man alltid har gjort, får man exakt samma resultat, varken bättre eller sämre. Det borde ju vara inressant att det ska bli bättre.
En del gör tester i olika former för att förstärka sin bild, det intressanta är att de tester som används flitigast, inte är de som bedömer förmågan hos en individ. Det finns viss statistik och normer för basegenskaper och kunskaper som bevisligen behövs för olika utmaningar och uppdrag. Där man får praktiskt visa vad man kan använda sina kunskaper till. Sådana tester används sällan.

Om man drar allt detta till extremen, så plockar man främst fram de som man själv redan känner, de som någon annan känner, de som gjort exakt det som man nu vill ha gjort och de som man testat under lång tid i ett ganska likartat uppdrag.

Om man tittar på detta förstår man varför mångfald inte utvecklas i rasande takt. Man inser också att utveckling i vissa fall rent av bromsas och att man måste vara på exakt rätt ställe vid rätt tidpunkt för att kunna få möjlighet att bidra med sin kompetens och erfarenhet fullt ut.

Så alla de som har något att ge, de får hoppas på den rätta timingen. Då har tiden passerat förbi och kanske också möjligheterna. En av orsakerna till att människor med en entreprenörs ådra ger upp är detta, väljer andra vägar. Det gör att intraprenören får kämpa i motvind, det gör att alla de som inte passar in i normen inte självklart kan eller får möjlighet att bidra. I slutänden skulle man kunna säga att det hindrar verksamheter för att utvecklas.

Finns det verklgen mod på riktigt, att våga lite mer, titta efter rätt person på rätt plats med nya ögon, där man vågar titta utanför det vanliga och både ge företaget och individen en chans till utveckling framåt.

Är det så läskigt att inte alltid veta exakt vad man får men tro på det man ser?