Att tänka utanför lådan

Alla vill veta vad man får. Det skapar trygghet. Det betyder något som man känner väl igen och är ganska likt det man redan har eller har upplevt.

Det talas mycket om att det behövs mångfald, särskilt fler kvinnor på olika poster i näringsliv och offentlig förvaltning. Att det är svårt för kvinnor att komma vidare. Jag har noterat att det är svårt för alla som faller utanför ramen att finna nya ramar. Oavsett kön eller annat, vill vi gärna kunna ”boxa” in folk i den låda vi redan känner till. På så sätt utmanar vi aldrig oss själva att leta nya vägar, nya kompetenser eller andra typer av människor än de vi normalt omger oss med. Vad innebär det? Jo att man får ungefär det resultat man alltid får, varken mer eller mindre, varken bättre eller sämre, eller?

Att tex. våga ta någon från en annan bransch än vad som normalt är brukligt när man rekryterar. Hur vanligt är det? Vad jag förstår av dem som verkar inom branschen sker det alltför sällan. Det sägs att kunden vill ha någon som redan kan branschen. Samtidigt säger man att ledarskap är generiskt. Hur hänger det ihop?

Hur ofta ställer vi en enkel fråga som bidrar till att tänka nytt, tänka om, eller tänka annorlunda. Vi kan ondgöra oss och skylla på någon annan. Att vi följer det folk ber oss om istället för att ge omgivningen nya idéer. När jag frågar hur många gånger man har ställt frågan vidare, föreslagit något annat, om än inte som ett ytterligare förslag att pröva, ja då visar det sig att man nog inte har ställt frågan. Och jag undrar varför.

Inga svar får jag, för ingen vill väl erkänna att det också känns tryggt för dem att tänka i samma banor. Då kan de aldrig bli anklagade för att ha gjort fel. Det känns tryggt. Men som sagt ordet stavas tryggt eller tryckt.

Jag har många gånger föreslagit idéer som kanske inte legat direkt i linje med vad man gjort förut. Ja det erkänner jag. Jag har ofta också bett min omgivning att tänka utanför ramarna och upptäckt att det tar en liten stund innan man kan, och vågar.

Men om man har goda argument kan man plötsligt uppnå helt andra och bättre resultat genom att just våga pröva annat. Hur ska man annars kunna vidga vyerna, ge nya människor en chans att visa vad de kan och hur ska man kunna nyttja mångfalden i att tex. korsbefrukta olika verksamheter.

Det är ett förskräckligt slöseri med kompetenser, man upptäcker sällan nya talanger än det man redan känner till och man gräver djupare i de spår man redan plogat upp. Nya vägar hittas sällan.

Att vara skeptisk mot det vi inte känner till är mänskligt. Men om varje människa, både professionellt och privat, för ett ögonblick kunde öppna sig lite mer, ungefär som barn innan de formas för mycket, om vi kunde se andra genom annat än genom våra egna filter, kommer vi att upptäcka nya talanger, nya färdigheter.

Då kan vi ge människor chansen att växa och verksamheter att uppnå än bättre resultat.