Får en chef vara lättkränkt?

Ja, i bemärkelsen att chefer också är människor med känslor, reaktioner och sårbarheter. Men det är när känslan börjar styra beteendet som det blir problem. En chef får kritik, en invändning, ett ifrågasättande, och plötsligt blir reaktionen inte professionell utan personlig. 

Det är som om något i rollen skaver, som om chefens självbild får en liten repa. I den stunden kan omgivningen se hur omognaden smyger fram. En kort kommentar, en markering, en defensiv ton, eller en tystnad som säger mer än orden. Det är sällan dramatiskt, men det är alltid märkbart. När en chef reagerar lättkränkt förändras rummet. Människor börjar väga sina ord, undviker att lyfta problem, slutar ge den där vardagliga feedbacken som är helt avgörande för att en verksamhet ska fungera. För vem vågar säga till någon som tar allt personligt? 

Det är här den verkliga risken uppstår. Inte i chefens känsla, utan i chefens oförmåga att hantera den. En chef som inte kan skilja på sak och person skapar en kultur där andra heller inte vågar göra det och när ingen vågar säga ifrån, börjar organisationen anpassa sig efter chefens känsloläge istället för efter verksamhetens behov. 

Självinsikt blir här en av de mest underskattade ledarskapskompetenserna. Det handlar inte om att aldrig reagera, utan om att märka att man reagerar och välja ett beteende som inte skadar relationerna. Att kunna stanna upp och tänka: “Det här känns obehagligt, men är det verkligen en attack?” eller “Vad är det som triggar mig nu?” Den chef som klarar det bygger respekt. Den som inte gör det bygger rädsla. 

Frågan om omgivningen vågar säga till är lika känslig som den är central. Ofta ser medarbetarna chefens lättkränkthet långt innan chefen själv gör det, men de säger inget. Inte för att de inte vill hjälpa, utan för att de inte vill bli nästa person som triggar chefens försvar. Det kräver mod att ge feedback uppåt, men det kräver ännu mer mod av en chef att ta emot den. Därför måste en chef aktivt skapa en kultur där det är legitimt att ge feedback även till ledningen. Det uppstår inte av sig självt. Det måste tränas, efterfrågas och belönas. 

Så får en chef vara lättkränkt? Ja, känslomässigt. Men inte i sitt beteende. 

Ledarskap handlar inte om att vara känslokall, utan om att vara känslomedveten. Att förstå sina egna reaktioner, att kunna reglera dem och att våga se sig själv utifrån. Även när det är obekvämt. För i slutändan är det inte chefens känslor som avgör om ledarskapet fungerar, utan chefens förmåga att hantera dem.

Har du själv upplevt dig kränkt och hur har du hanterat det?