Det finns ofta en outtalad förväntan att chefen ska kunna svara på allt och ha lösningar på alla problem. Denna förväntan kan skapa en press på chefer att alltid ha svaren, vilket förstås kan leda till orealistiska förväntningar och missnöje. Men är det verkligen rimligt att förvänta sig att chefen ska veta allt?
Omgivningen, inklusive medarbetare och ibland även chefen
själv, kan ha en bild av att chefen ska vara allvetande. Detta skapar ju orealistiska
förväntningar som chefen inte kan leva upp till, vilket i sin tur kan skapa
missnöje och frustration i en organisation. När chefen inte kan svara på en
fråga eller lösa ett problem omedelbart, kan det uppfattas som en svaghet eller
inkompetens, trots att det är helt rimligt att inte veta allt.
Som ledare och chef är det viktigt att ändå vara trygg i att inte vetaeller kunna allt. Att kunna erkänna sina begränsningar, om inte annat för sig själv. Det går att hitta en balans mellan att vara öppen för att lära sig nytt och inte kunan lära sig allt, något som faktiskt är ett krav på ledare idag. Det är tecken på styrka och självinsikt att söka hjälp där man själv inte har svaren.
En chef
som vågar visa att hen inte har alla svaren, men som är villig att arbeta
tillsammans med sitt team för att hitta lösningar, bygger förtroende och
respekt. Om man är osäker, spär det bara på idén om att chefen är inkompetent
och villrådig. Som ledare är det klokt att förekomma genom att i förväg tala om
varför man inte har svaren, men att det finns andra runtomkring som har dem och
som också behöver få komma fram. Det är oftast det egna egot hos ledaren som
hindrar hen att vara ödmjuk i frågan.
Vi gör det kanske inte lätt för oss då vi ofta befordrar de bästa experterna till chefspositioner. Experter har djup kunskap inom sina områden, men det innebär inte nödvändigtvis att de är bra ledare. När en expert blir chef, kan det finnas en förväntan både från omgivningen och från chefen själv att hen ska fortsätta vara den som har alla svaren. Detta kan göra det svårt för en expert att ta en chefsroll och då släppa taget och kunna delegera ansvar till andra.
Ofta identifierar vi oss med vår expertkunskap. Att vara
expert på att leda andra, är en förmåga som kanske inte ses som en
expertkunskap, även om det borde vara så.
När chefer försöker leva upp till orealistiska förväntningar
om att veta allt, kan det leda till stress och utbrändhet. Det kan också skapa
en kultur där medarbetarna inte vågar ta egna initiativ eller ansvar, eftersom
de förväntar sig att chefen ska ha alla svaren. Detta kan hämma kreativitet och
innovation inom organisationen.
Att vara en bra chef och ledare handlar inte om att veta eller kunna allt, utan om att vara expert på ledarskap.
Vem ska annars vara det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar