Är chefskapet en typ av bekräftelse?

Det finns en särskild glans kring chefsrollen. Den som är chef får fatta beslut, sätta riktning, och ofta också njuta av en viss frihet. Men bakom den formella makten och ansvaret finns något mer subtilt. Kanske ett mänskligt behov som ibland är svårare att erkänna och är behovet av bekräftelse.

Att vilja påverka är en vanlig drivkraft hos många som söker sig till ledarskap. Det är en sund ambition att vilja göra skillnad, förbättra, utveckla. Men chefskapet kommer också med privilegier. Man får tillgång till information, blir inbjuden till sammanhang, får sin röst hörd. Kanske viktigast av allt. 

Med det kommer också något som är viktigt för alla männiksor. Att bli sedd.

Det är lätt att vänja sig vid att vara den som andra lyssnar på, den som får frågor, den som får stå i centrum.

De flesta ledare som drivs av genuin vilja att skapa värde för andra. Men det finns exempel på hur egot kan smyga sig in. Ibland är det subtilt där det finns ett behova av att få sista ordet, att bli beundrad, att vara oumbärlig. Ibland är det mer uttalat där en strävan efter status, makt eller kontroll blir tydligare.

Men hur lätt är det att stanna upp och reflektera och ställa sig frågan: vad är det egentligen som driver mig?

Det är inte lätta att vara ärlig mot sig själv. Det kan vara svårt att erkänna att ens syfte inte alltid handlar om det som etiskt är korrekt.

Chefskapet är inte bara en roll, utan ett förtroende och med det kommer ansvar. Att vara chef innebär att sätta verksamhetens och medarbetarnas behov före sina egna. Det innebär att fatta beslut som inte alltid är populära, att stå kvar när det blåser och att vara transparent även när det är obekvämt. Det är inte alltid glamoröst. Men det är just i de stunderna som det visar sig om man är chef för att leda, eller för att bli bekräftad.

Det är mänskligt att vilja bli sedd. Vi behöver alla känna oss uppskattade, behövda och viktiga. Men när bekräftelsebehovet blir den primära drivkraften för att ta en chefsroll, riskerar vi att tappa bort syftet. Då blir ledarskapet ett sätt att fylla ett inre tomrum, snarare än ett verktyg för att skapa värde.

Självinsikt är viktig, men om det saknas blir det ju knepigt att se om det är bekräftelsen som styr.

För att lyckas i sin ledarroll är det ändå väsentligt att våga ställa sig de svåra frågorna: Varför vill jag vara chef? Vad är det jag söker? Är det friheten att påverka, eller är det bekräftelsen som lockar ? 

Och kanske viktigast av allt: Hur påverkar mina drivkrafter mitt sätt att leda?

Att vara chef är att vara i tjänst. Det är att stå till förfogande för andra, att skapa förutsättningar, att bygga tillit. Det är ett privilegium, men inte ett privilegium för egot. Det är ett privilegium för ansvarstagandet.

Att reflektera över de val du gör som ledare är viktigt. Gör jag det för mig själv, eller gör jag det av andra syften?

Att våga ställa sig själv den svåra frågan och våga möta svaret.

Kanske är det inte det som du tror det borde vara.

Men genom att våga, kan du också bli en bättre ledare och stoppa dig själv när och om du tappar kontakten med det som du är där för att göra.

Det är att verka genom andra och leda andra genom allt det som verksamheten kräver.